Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka. Gång på gång gjorde hon utfall, och varje gång
slog hennes huvud med en duns mot verandamattan och
hon ringlade ihop sig som en urfjäder. Därpå började
Rikki-tikki dansa i en cirkel för att komma bakom henne,
och Nagaina snodde rundt, för att få sitt huvud mot
hans nos, och frasandet av hennes stjärt på mattan lät
som torra lövs prassel för vinden. Rikki-tikki hade glömt
bort ägget. Det låg fortfarande på verandan, och Nagaina
kom det allt närmare och närmare, till dess hon slutligen,
då Rikki hämtade andan, grep det i sin mun, vände mot
verandatrappan och flög i väg som en pil nedför sandgången
med Rikki-tikki tätt efter. När glasögonormen flyr för
livet, liknar han en pisksnärt rappande till en hästhals.
Rikki-tikki insåg, att han måste fånga Nagaina, ty eljest
skulle bekymren börja på nytt. Hon styrde kurs rakt på det
höga gräset vid törnbusken, och Rikki-tikki hörde, under det
han sprang, Darzee alltjämt gå på och sjunga sin lilla
dumma triumfsång. Men Darzees maka var klokare.
Hon flög ned ur boet, när Nagaina kom susande, och flaxade
med vingarna kring Nagainas huvud. Om Darzee hade
hjälpt till, skulle de kanske ha tvingat henne att ändra kurs,
men nu endast sänkte Nagaina huvan och fortsatte sin väg.
Emellertid gjorde det lilla dröjsmålet, att Rikki-tikki hann
upp henne, och när hon dök in i råtthålet, där hon och Nag
brukade bo, borrade sig hans små vita tänder i hennes
stjärt, och han följde med henne ned i hålet. Mycket få
mungoner, hur kloka och gamla de än må vara, ha lust att
följa med en glasögonsorm in i hans hål. Det var mörkt
i hålet, och Rikki-tikki hade inte en aning om, när det skulle
vidga ut sig och lämna Nagaina rum att vända sig om och
hugga honom. Han höll ursinnigt fast och stretade med
fötterna, som tjänstgjorde som bromsar i den mörka
sluttningen på den heta, dävna jorden. När gräset vid hålans
mynning ej längre rörde sig, sade Darzee: »Nu är det slut
med Rikki-tikki! Vi måste sjunga sorgkvädet över honom.
Den tappre Rikki-tikki är död! Ty Nagaina dödar honom
säkert under jorden.»
Så sjöng han en mycket sorglig sång, som han diktade ihop
på rak arm, och just som han kom till det mest rörande
stället, vajade gräset åter, och Rikki-tikki, överhöljd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
