Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smuts, kröp fram ben för ben ur hålet och slickade sig om
mustascherna. Rikki-tikki skakade av litet damm ur
pälsen och nös. »Det är slut», sade han. »Änkan kommer
aldrig ut mera.» Och de röda myrorna, som bodde bland
grässtråna, hörde honom och började troppa ned den ena
efter den andra för att se, om han talat sanning.
Rikki-tikki kröp ihop i gräset och sov där han låg — sov
och sov, tills det var sent på eftermiddagen, ty han hade
gjort ett styvt dagsverke.
»Välan», sade han, när han vaknade, »nu går jag
tillbaka till huset. Tala om det för Kopparslagaren, Darzee,
så kungör han för trädgården, att Nagaina är död.»
Kopparslagaren är en fågel, som framkallar ett ljud
förvillande likt en liten hammares slag på en kopparkastrull;
och orsaken varför han ständigt framkallar detta ljud är,
att han tjänstgör som offentlig utropare i varje indisk
trädgård och ropar ut alla nyheter för var och en, som har
lust att höra på. Då Rikki-tikki gick uppför sandgången,
hördes hans »lystring» toner liksom från en spröd gonggong
och så det oupphörliga »ding-dong-tock! Nag är död —
dong! Nagaina är död! Ding-dong-tock!» Budskapet kom
alla fåglarna i trädgården att sjunga och grodorna att kväka,
ty Nag och Nagaina brukade äta grodor likaväl som småfåglar.
När Rikki kom fram till huset, kommo Teddy och
Teddys mor (hon såg ännu mycket blek ut, ty hon hade fallit
i vanmakt) och Teddys far ut och nästan gräto av rörelse; och
den kvällen åt han allt vad man gav honom, tills han inte
orkade mera, och gick till sängs på Teddys axel, där Teddys mor
såg honom, då hon kom sista gången för att se till sin gosse.
»Han har räddat våra liv och Teddys liv», sade hon till
sin man. »Att tänka sig, att han räddat allas våra liv!»
Rikki vaknade upp med ett hopp, ty mungoner äro lättsövda.
»Jaså, är det ni», sade han. »Vad bråkar ni för? Alla
glasögonsormarna äro döda, och om de inte vore det, så är
ju jag här.»
Rikki-tikki hade alla skäl att känna sig stolt, men han
blev inte högfärdig för det, och han höll vakt i trädgården
som en mungon bör hålla vakt, med tand och skutt och
språng och bett, till dess en glasögonsorm inte vågade sticka
näsan inom trädgårdsmurarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
