Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teodor ligga död i Magdala och hade kommit tillbaka igen
på ångaren, berättigad, efter vad soldaterna sade, att bära
den abessinska krigsmedaljen. Han hade, tio år senare,
sett sina elefantkamrater dö av köld och fallandesot och
svält och solstyng på en plats kallad Ali Musjid; därefter
hade han skickats tusentals engelska mil söderut för att
hala och stapla upp tjocka tekträdsbjälkar i Moulmeins
timmergårdar. Där hade han så när slagit ihjäl en
uppstudsig ung elefant, som sökte skolka från sin ärliga del av
arbetet.
Från den stunden togs han ifrån timmerhalningen och
användes med några tjog andra elefanter, som voro
utbildade för det arbetet, att hjälpa till vid infångandet av vilda
elefanter bland Garokullarna.
Elefanterna hållas strängt fridlysta av den indiska
regeringen. Det finns ett helt departement, som inte har någon
annan uppgift än att jaga och infånga dem, tämja dem och
skicka dem upp och ned genom landet till de platser, där
de för tillfället bäst behövas. Kala Nag höll dryga tio
fot vid skuldrorna, och hans betar hade skurits av till fem
fot och beslagits i ändarna för att inte spricka; men han kunde
utföra mera med dessa stumpar än någon otränad elefant
med sina oförkortade, spetsiga betar. När efter veckor och
åter veckor av försiktigt drivande av kringspridda elefanter
över kullarna fyrtio eller femtio vilda bestar drevos in i det
sista pålverket, och den väldiga fällbommen, gjord av
hopsurrade timmerstockar, med väldigt dån föll ned bakom
dem, brukade Kala Nag på ett kommandorop gå in i detta
lågande och trumpetande helvete (i allmänhet nattetid, när
facklornas flämtande gjorde det svårt att bedöma avstånd);
och i det han grep den största och vildaste huggbeten i
sällskapet, dunkade han, knuffade och puffade denne, så att
han fick honom att hålla sig lugn, medan karlarna på
ryggen av de andra tama elefanterna fångade in och bundo de
mindre. Ingen kunde slåss som Kala Nag, den kloke, gamle
Svarte Ormen, ty han hade mer än en gång i sitt liv hållit
stånd mot en sårad tigers anfall, i det han, rullande upp
sin mjuka snabel för att ha den i säkerhet, från sidan gav det
i språng stadda vilddjuret mitt i luften ett dråpslag med ett
blixtsnabbt kast på huvudet, ett stridssätt, som han helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
