Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som var fäst vid djungeln år in och år ut, sutto på ryggarna
av de elefanter, som tillhörde Petersen Sahibs fasta styrka,
eller lutade sig mot trädstammarna, med gevären på
armarna, och drevo skoj med förarna, som drogo bort, och
skrattade, när de nyfångade elefanterna bröto sig ur ledet
och sprungo omkring. Stor-Toomai gick fram till
bokhållaren, med Lill-Toomai bakom sig, och Machua Appa,
chefen för spårsökarna, sade med låg röst till en av sina vänner:
»Där går åtminstone ett stycke gott elefantgry. Skada att
skicka den där unga djungeltuppen att rugga på slätten.»
Men nu hade Petersen Sahib öra för allt omkring sig, som
en man måste ha, som lyss på det tystaste bland allt levande
— den vilda elefanten. Han vände sig om, där han låg
utsträckt på Pudminis rygg, och sade:
»Vad är det fråga om? Jag har inte bland slättförarna
kunnat upptäcka en enda man med tillräckligt förstånd att
kunna snärja ens en död elefant.»
»Det är inte en man, utan en pojke. Han gick in i
keddahn vid sista drevet och kastade upp ett rep till Barmao
därborta, när vi försökte få den där unga kalven med fläcken
på bogen skild från modern», sade Machua Appa, pekande på
Lill-Toomai, och Petersen Sahib såg dit och Lill-Toomai
bugade sig till jorden.
»Kastade ett rep — den där? Han är ju mindre än en
pålbult? Hör på, pys, vad heter du?» sade Petersen Sahib.
Lill-Toomai var för rädd att kunna tala, men Kala Nag
stod bakom honom, Toomai gjorde ett tecken med handen,
och elefanten grep honom med snabeln och lyfte upp honom i
jämnhöjd med Pudminis panna mitt för den store Petersen
Sahib. Men Lill-Toomai gömde ansiktet i händerna, ty han
var endast ett barn, och så snart det inte var fråga om
elefanter, var han lika blyg som trots något barn.
»Åhå!» sade Petersen Sahib, leende under mustascherna.
»Varför har du lärt din elefant det där konststycket? Var det
för att hjälpa dig stjäla grönsäd från hustaken, när axen
lagts ut för att torka?»
»Inte säd, du de fattiges beskyddare — utan meloner»,
sade Lill-Toomai, och alla karlarna runt omkring brusto ut i
skallande skratt. De flesta av dem hade lärt sina elefanter
samma konststycke, när de voro pojkar. Lill-Toomai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
