Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blank och polerad i månskensfläckarna. Klängväxter hängde
ned från de övre grenarna, och klängväxternas blomklockor,
stora, vaxvita tingestar, liknande konvolvler, slokade ned
liksom i sömn; men inom platåns gränser växte ej ett enda
grässtrå — ingenting annat än tilltrampad jord.
Månljuset färgade alltsammans stålgrått med undantag av de
fläckar, där några elefanter stodo, ty deras skuggor voro
kolsvarta.
Lill-Toomai betraktade alltsammans, under det han höll
andan, med ögon som höllo på att tränga ut ur huvudet på
honom, och ju längre han tittade, desto fler och fler och fler
elefanter trängde mellan trädstammarna ut på den öppna
platsen. Lill-Toomai kunde inte räkna längre än till tio,
och han räknade gång på gång på fingrarna, tills han
tappade bort mängden av tiotal och det gick runt i hans huvud.
Utanför gläntan kunde han höra elefanterna brakande och
knakande gå fram i underskogen, under det de arbetade sig
uppför kullen; men så snart de hade hunnit inom kretsen
av trädstammarna, rörde de sig tyst som spöken.
Där funnos vitbetade vilda hanar, med nedfallna löv
och nötter och kvistar i nackrynkor och öronveck; feta,
trögfotade elefanthonor med oroliga små ljusrödsvarta
kalvar på endast tre till fyra fots höjd springande under buken
på dem; unga elefanter med betar, som just höllo på att växa
fram, och mycket stolta över dem; skrangliga, knotiga gamla
elefantungmör med ihåliga, ängsliga ansikten och snablar
som skrovlig bark; gamla vilda elefanttjurar, ärriga från
skuldra till länd, med stora strimmor och valkar från forna
strider och med smutskakor från ensliga gyttjebad dinglande
från bogarna; och där fanns en med en avbruten bete och på
sidan märkena efter en tigers fruktansvärda klösning med
full kraft och alla klorna. De stodo huvud vid huvud eller
vandrade fram och tillbaka parvis eller gungande och
vaggade för sig själva — tjogtals och åter tjogtals av elefanter.
Toomai förstod, att så länge han låg stilla på Kala Nags
nacke, skulle ingenting hända honom, ty även i rusningen
och tumultet vid driften i en keddah sträcker aldrig en vild
elefant upp sin snabel och rycker ned en man från nacken på
en tam elefant; och elefanterna här tänkte alls icke på
människor denna natt. En gång ryckte de till och vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
