Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna för öronen för att slippa höra. Men detta jättedån
trängde tvärs igenom honom — detta trampande av
hundratals tunga fötter på bar mark. Ett par gånger märkte han,
att Kala Nag och alla de andra strömmade framåt några
steg, och det dunsande ljudet förbyttes till det brakande lätet
av saftigt grönt, som krossades; men om ett par minuter
började åter dånet av fötter på bar mark. Ett träd
knakade och stönade i hans närhet. Han sträckte ut armen och
kände barken, men Kala Nag rörde sig framåt under
ständigt tramp, och han kunde ej göra klart för sig, var han befann
sig på den öppna planen. Det hördes ej ett ljud från
elefanterna, undantagandes en gång, då ett par små kalvar
gnällde samtidigt. Så hörde han en duns och ett hasande, och
dånet fortfor. Det måste ha pågått i minst två timmar, och
det värkte i varje nerv på Lill-Toomai; men han kände
av nattlukten, att det höll på att dagas.
Morgonen bröt in i en strimma av blekgult bakom de
gröna kullarna, och dånet tystnade vid den första strålen,
liksom om ljuset hade burit fram en befallning. Innan
Lill-Toomai hade fått ringningen ur sitt huvud, innan han
ens hade hunnit byta ställning, fanns ej en elefant inom
synhåll med undantag av Kala Nag, Pudmini och elefanten med
skavsåren efter repen, och det fanns utefter sluttningarna
varken något tecken eller prassel eller någon viskning, som kunde
visa vart de andra hade tagit vägen. Lill-Toomai stirrade
gång på gång. Den öppna platsen, så som han mindes den,
hade växt under natten. Flera träd stodo i dess mitt, men
snårskogen och djungelgräset på sidorna hade rullats
tillbaka. Lill-Toomai stirrade ännu en gång. Nu förstod
han trampet. Elefanterna hade trampat den öppna planen
större — hade trampat det tjocka gräset och de saftiga
rören till torra strån, stråna till strimlor, strimlorna till tunna
fibrer och fibrerna till hård mark.
»Uah!» sade Lill-Toomai, och hans ögonlock kändes tunga
som bly. »Kala Nag, min herre, låt oss följa Pudmini och gå
till Petersen Sahibs läger, eller jag ramlar ned från din nacke.»
Den tredje elefanten väntade, tills de båda andra hade
gått, fnyste, svängde helt om och tog sin egen väg. Han
torde ha tillhört någon liten infödd konungs elefantstall,
femtio eller sextio eller ett hundratal mil därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
