Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoikernas och de kristna kyrkofäderna [1]. Man
tillskrev sjukdomarna dämonernas inverkan, enär
man trodde att den utomordentliga finheten i
deras kroppssubstans satte dem i stånd att tränga
in i den mänskliga kroppen. På samma sätt innebär
den ursprungligaste föreställningen om människans
förening med gud den tron, att gud kroppsligt
inkommer i människan; och att människan kan
förena sig med en gud därigenom att han äter
guden eller stycken av honom, visar sig
genomgående vara en urgammal, ur djupet av den
ursprungligaste religiösa åskådningen framvällande tro.
Liksom vilden håller före, att han förvärvar
vilddjurets styrka och den vite mannens klokhet och
trolldomskraft, om han äter deras kött, så tror
han sig ernå gudomlig kraft och makt, om han
äter gudakött. Som ett drastiskt vittnesbörd om
denna åskådning anför Dieterich [2] ett ställe ur en
egyptisk papyrustext, vari det skildras huru den
döde farao först måste tillkämpa sig herravälde
bland de gamla gudarna, när han ingår i himlen.
Texten ifråga har följande lydelse: »himlen gråter,
stjärnorna bäva, gudarnas väktare darra och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
