Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behagar ändå många. Ja, t.o.m. vid vårt hov vinner den gott
mottagande. I denna sak kan jag inte vara min egen domare.
Kanske är jag en förelöpare för vår Filip (Melanchton) och
bereder lik en Elias väg för honom. Här tror vi fullt och fast
att påvestolen i sanning och uppenbart är Antikrists tron.
Och vi anser att vi för vår själafrids skull bör göra allt vad vi
kan för att stå emot dess list och bedrägerier. Jag bekänner
öppet att jag icke är skyldig påven någon annan lydnad än den
jag är skyldig mot Antikrist." Och när Johan von Staupitz
(generalvikarie i Augustinerorden och alltså Luthers förman)
skriver till Luther och ber honom låta bli att ge ut boken till
den tyska adeln, har han endast detta besked till tröst: "Brevet
kom för sent, då boken redan är utgiven ... Vem vet, om inte
Anden driver mig med sin kraft, då det är säkert att varken
begär efter ära eller pengar eller njutning sätter mig i rörelse.
Jag vill inte göra uppror, utan endast skaffa frihet till ett
allmänt kyrkomöte."
Något tidigare (i maj) hade Luther på uppmaning av
Spalatin, som framställt en önskan, att han skulle klargöra
förhållandet mellan tro och goda gärningar, författat ett annat
arbete: "Sermon om goda gärningar", deciderat till
kurfurstens broder, hertig Johan. Denna skrift, som Luther själv
ansåg vara den bästa han dittills publicerat, är, om man så vill,
en evangelisk sedelära i grunddrag. Den intar på grund av sin
skarpa opposition mot hela den tidens etiska uppfattning en
betydande plats bland hans reformatoriska arbeten. Ännu ett
par traktater bland de många, som under samma år kom ut,
förtjänar att särskilt omnämnas. Så den "Om skriftemålet" —
riktad mot kyrkans urartade, okristliga botpraxis. Så också den
"Om påvedömet i Rom" (också utgiven i maj månad), där
Luther frånkänner påvedömet gudomligt ursprung och
framhåller, att Kristus allena är kyrkans huvud, och att kyrkan
till sitt väsen icke är det yttre organiserade samfundet utan de
troendes samfund i den helige Ande, vars kännetecken är
"dopet, nattvarden och evangeliet, icke Rom, icke det eller det
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
