Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället". Anledningen till att denna traktat publicerades var, att
en fransiskanermunk i Leipzig, Augustinus von Alfeld, strax
förut gav ut en bok om den apostoliska stolen och dess
gudomliga rätt. Först tänkte Luther fullkomligt negligera den
- då "den är så dårhusmässig, att jag icke vill spilla tid på att
svara" - och i stället låta en av sina vänner bemöta den. Men
då han såg att boken, som översattes från latin till tyska,
gjorde ett ganska starkt intryck på en del okritiskt folk, beslöt
han sig för att själv i ovannämnda skrift ta itu med "den högt
berömde romanisten i Leipzig".
Hur skulle man kunna tänka på förlikning efter sådana
anstormningar mot en förfallen kyrka och dess högsta
ledning, i all synnerhet som Eck med sitt hänsynslösa
uppträdande när bannbullan publicerades än mer göt olja på
lidelsernas eld? Och ändå, den påvlige kammarherren och
smidige diplomaten Karl von Miltitz försökte det omöjliga,
samme man som redan på nyåret 1519 vid mötet i Altenburg
med smickrande fraser och hycklad vänlighet sökte locka
Luther till att göra upp i godo. Han vände sig till Luthers
ordensbröder och lyckades på ett ordenskonvent i Eisleben
(en av de första dagarna i september) förmå dem att besluta
att sända två av sina medlemmar, Staupitz och Linck, till
Luther. De skulle vädja till honom att i ett ödmjukt brev till
påven avge en högtidlig försäkran, att han aldrig angripit eller
ens ville angripa påvens person. Detta var Luther inte emot.
Han ägde ett gott samvetes vittnesbörd att hans stridshugg
alltid riktades endast mot systemet, men med orubbad respekt
för dess högste representant personligen. Dock ville han
tillmötesgå Miltitz’ önskan endast på villkoret, att under tiden
inga vidare mått och steg företogs mot honom själv. Avtalet
skedde i slutet av september.
Men Eck kunde ingen hejda, allra minst Miltitz. Den 28
september skriver Luther: "Nu har Eck kommit med skägg,
bulla och fulla penningpåsar", och ett par dagar senare
konstaterar han för en vän, att Eck i Leipzig "utbasunerar sin
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
