Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fromma och gudfruktiga skådespel, du fromma och flitiga
ungdom! Ty kanske har tiden nu kommit, då Antikrist skall
uppenbaras."
På utsatt klockslag drar ett långt tåg av universitetets
doktorer, magistrar och studenter — med Luther, Melanchton
och Karlstadt i spetsen — ut genom Elsterporten till angiven
plats ett stycke öster om staden. Ett bål görs i ordning och
antänds, sedan Luther först lagt de påvliga dekreten på veden.
Och när lågorna flammar upp kastar Luther även bannbullan
på bålet med orden: "Eftersom du har bedrövat Herrens
Helige (Mark. 1:24) skall evig eld bedröva dig!" Därefter
återvände flertalet till staden — utom en skara studenter, som
fortsatte akten med att sjunga liksånger över de brända
dekreten och underhöll elden med en hel vagnslast av
motsktifter mot Luther, som de låtit föra dit ut.
Följande dag höll Luther som vanligt sin föreläsning. Han
utvecklade då för studenterna innebörden av det steg han
tagit. Och även inför allmänheten sökte han rättfärdiga sin
modiga handling genom en liten skrift (på latin och tyska):
"Varför påvens och hans lärjungars böcker blivit brända av dr
Martin Luther. Den som vill får i sin tur visa, varför de har
bränt dr Luthers böcker" - med följande motto: "Som de har
gjort mot mig, så har jag gjort mot dem" (Dom. 15:11). — Och
i ett brev till Staupitz betygar han, att steget som han tagit inte
skett i hastigt mod eller öVerilning utan efter allvarligt och
moget övervägande. "Under bävan och bön" hade han
visserligen gått till sin gärning, men när den var fullgjord
kände han en glädje som aldrig tidigare i hela sitt liv (primum
trepidus et orans, sed nunc lætior quam ullo alio totius meæ
vitæ facto).
Så slutade detta för Luther personligen och för
reformationens framtid så händelserika vårbrytningsår 1520. - Dess
mest fullmogna och välsignelsegivande frukt var ändå "De
libertate Christiana."
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
