Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers sändebrev till påven Leo X 1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man anklagar mig och räknar mig till last min oräddhet, då man
påstår att jag ej ens har skonat din person.
Jag vill då fritt och öppet bekänna, att jag — så långt jag vet
— så ofta jag haft anledning att omnämna din person, alltid
talat synnerligen storsint och gott om dig. Och hade jag
handlat på annat sätt, så skulle jag själv inte på något sätt kunna
gilla det. Jag tvingades då att bekräfta och utan förbehåll
instämma i mina anklagares dom och ville inget hellre än
återkalla sådan fräckhet och ondska (och ta tillbaka mitt
straffvärda ord). Jag har kallat dig en Daniel i Babel. Och var
och en som läser vad jag skrivit kan bli fullt viss om med
vilken lovvärd iver jag försvarat din allmänt kända oskuld
gent emot din smädare Sylvester13
Ditt rykte och anseende för obrottsligt levnadssätt är ju så
väl känt över hela världen och har i så många stora mäns
skrifter blivit förhärligat, upphöjt och beprisat, att ingen —
även om han bär det största namn — med något konstgrepp
skulle kunna angripa det. Så dåraktig är jag inte, att jag skulle
angripa den som alla berömmer. I stället har min allvarliga
strävan alltid varit och skall fortfarande bli att inte ens angripa
sådana, som annars på ryktets väg smutskastas inför alla
människor. Jag finner nämligen inget nöje i att kasta fram
beskyllningar mot någon människa — jag som bara alltför väl
är medveten om den grova bjälken i mitt eget öga och därför
ej kan vara den förste att kasta sten på äktenskapsbryterskan.
Visst har jag med skärpa — men bara allmänt — angripit
många okristna läromeningar och inte varit sen att uppträda
13 Sannolikt åsyftas dominikanern Sylvester Mazolini från Prierio, som hade
författat en "Dialogus in præsumptuosas Martini Lutheri conclusiones"
(= Samtal om Martin Luthers fördomsfulla slutsatser). Luther försvarade sig
mot denna skrift, då han den 30 maj 1518 översände till påven en förklaring
över sina teser. — För övrigt hade han även i en annan skrift: "Om den
romerska kyrkans och den romerske påvens juridiska och oemotsägliga
sanning" gått så långt, att han förklarat påven vara hela världens huvud, ja,
till sitt väsen rent av identisk med hela världen.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
