Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Vi övergår nu till den andra delen, till den yttre människan. Här
vill vi då svara alla som tar anstöt av ordet om tron och av allt
annat som yttrats och säger: "Om tron verkar allt och ensam är
tillräcklig för att göra rättfärdig, varför föreskrivs då goda
gärningar? I så fall vill vi slå oss till ro och ingenting göra, och
nöja oss med tron." Jag svarar: Nej, ni gudlösa, inte så! Det
skulle visst förhålla sig så, om vi helt och hållet och fullkomligt
var inre människor och andliga. Men detta blir inte verklighet
förr än på den yttersta dagen vid de dödas uppståndelse. Så
länge vi lever i köttet, blir hos oss endast en början och tillväxt
av det som i det tillkommande livet når sin fulländning. Därför
kallar aposteln i Rom. 8:23 det som vi äger i detta livet
"Andens förstling". Ty först i framtiden får vi Andens tionde
och fullhet. Hit hör vad som ovan är sagt: En kristen människa
är allas tjänare och underdånig var man. Ty så långt hon är fri
behöver hon ingenting göra, men så långt hon är tjänare måste
hon göra allt. Vi vill nu se hur detta går till.
Fastän människan — såsom jag har sagt — i sitt inre till
anden blir mer än tillräckligt rättfärdiggjord genom tron och
äger allt vad hon bör äga, utom att denna tro och rikedom bör
växa till dag från dag ända in i det tillkommande livet, så
förblir hon ändå i detta dödliga livet på jorden, då hon måste
styra sin egen kropp och umgås med människor. Här börjar
nu gärningarna. Här får man inte slå sig till ro. Här måste man
förvisso ha omsorg om att kroppen övas genom fastor, vakor,
mödor och all annan lämplig tukt och görs underdånig anden,
så att kroppen blir lydig mot och formad till likhet med den
inre människan och tron och inte reser sig upp mot den inre
människan eller hindrar henne. Detta ligger för kroppens
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
