Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natur, om den inte hålls i tygel. Ty den inre människan har en
gestalt som har likhet med Gud och är skapad till Guds avbild
genom tron och är glad och förnöjd för Kristi skull. I Kristus
finns ju så stora förmåner samlade för hennes räkning. Därför
går hela hennes önskan och strävan ut på detta enda att med
glädje och utan anspråk på lön tjäna Gud i fri kärlek.
Under det hon sysslar med detta, se, då möter hon i sitt
eget kött en motspänstig vilja, som strävar efter att tjäna
världen och söka sitt eget. Detta kan och förmår trons ande
inte stå ut med. Hon griper sig an med frimodig iver att kväva
och övervinna köttets vilja, såsom Paulus säger i Rom. 7:22 f.:
"Jag har min lust till Guds lag efter den inre människan. Men i
mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med den
lag som är i min ande, och som gör mig till fånge under
syndens lag." Och på ett annat ställe (1 Kor. 9:27): "Jag tuktar
min kropp och kuvar den, för att jag inte skall predika för
andra och själv inte hålla provet." Och i Gal. 5:24: "De som
tillhör Kristus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och
begär."
Men dessa gärningar får icke ske i den avsikten, att någon
genom dem blir rättfärdiggjord inför Gud. En sådan falsk
mening kan tron inte tåla. Tron allena är rättfärdighet inför
Gud. Dessa gärningar får ske endast i den avsikten, att
kroppen skall föras till underdånighet och renas från sina
onda begärelser. Ögat får inte riktas på annat mål än att rensa
ut begärelserna. Ty då själen genom tron blivit renad och fått
kärlek till Gud, så vill den att allting på samma sätt renas, i
främsta rummet dess egen kropp, för att allt tillsammans med
tron skall älska och prisa Gud. Så blir följden att människan
för sin egen kropps skull inte kan gå sysslolös, utan tvingas att
för kroppens välfärd utföra många goda gärningar i syfte att
underkuva den. Och ändå är inte gärningarna själva medlet
som gör henne rättfärdig inför Gud. I stället gör hon dem av
oegennyttig kärlek för att lyda Gud. Hon har därvid inget
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
