Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andres Kristus och handlar mot våra medmänniskor så som
Kristus handlar mot oss. Men nu får vi genom människors
undervisning lära oss att inte söka något annat än förtjänst,
lön och sådant som tillhör oss. Och så har vi av Kristus gjort
rätt och slätt en uppsyningsman, en som är långt strängare än
Mose.
Ett exempel på den rätta tron har framför andra den heliga
jungfrun gett oss, då hon, såsom det står hos Lukas (2:22 ff.),
lät rena sig enligt Moses lag såsom alla andra kvinnor, fastän
hon inte var bunden av en sådan stadga, och inte heller för sin
del behövde renas. Ändå underkastade hon sig lagen
självmant och av fri kärlek och blev så likställd med andra
kvinnor, för att inte stöta dem eller visa förakt för dem. Hon
blev alltså inte rättfärdiggjord genom denna gärning, men då
hon var rättfärdig, gjorde hon detta fritt och för intet. Så bör
inte heller våra gärningar ske för att vi genom dem skall
rättfärdiggöras, utan då vi först genom tron blivit
rättfärdiggjorda, bör vi göra allt av fri vilja och med glädje för
andras skull.
Och S:t Paulus lät omskära sin lärjunge Timoteus, inte för
att denne behövde omskärelsen för att vinna rättfärdighet,
utan för att han inte skulle stöta eller visa ringaktning för de
judar som var svaga i tron och ännu inte kunde förstå trons
frihet. Däremot, då de av förakt för trons frihet envist höll
fast vid påståendet att omskärelsen var nödvändig för att
vinna rättfärdighet, gjorde han motstånd och vägrade att låta
omskära Titus (Gal. 2:3). Ty liksom han själv inte ville såra
eller förakta någon för hans svaga tro och därför till en tid
gav efter för deras önskan, så ville han å andra sidan inte
heller att trons frihet skulle bli föremål för kränkning och
förakt från förhärdade lagmänniskors sida. Han slog därför in
på en medelväg, då han till en tid skonade de svaga men alltid
stod emot de hårdnackade, för att så om möjligt omvända alla
till trons frihet. På samma sätt bör också vi bemöda oss att
göra vad vi förmår för att ta oss an dem som är svaga i tron,
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
