Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstbetjänt Olsöns äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man bländar den med bloss, och man kan skjuta ned hela kullen,
om man vill.
Vi hade hatt det magert sista tiden, så att upptäckten var
kärkommen. Också grep jag min bössa – det kunde ju hända, att
de lättade inom skotthåll – och gaf mig i väg.
Fördömdt! Där lättade de verkligen.
Det kunde då inte ha varit jag, som jagat dem på flykten.
Ännu voro de ett hundratals steg aflägsna, och jag hade smugit
mig fram utan att ens röra vid någon af de torra riskvistar och
grenar, som lågo på skogsstigen.
Alltså måste de ha blifvit skrämda af något annat.
Jag glömde nämna, att jag förde Fro med mig, den bästa
stöfvare jag någonsin haft.
Nåväl, Fro begynte morra på ett mycket misstänkt sätt, och
detta bestyrkte mig i min åsikt, att någon nalkades.
Att det inte var Mogens förstod jag, ty den, som nalkades, måste
komma österifrån.
Man bör alltid vara försiktig. Vägarna voro inte särdeles
säkra, allra minst sedan banan kommit till.
Jag lockade därför på hunden och gömde mig i ett snår strax
bredvid vägen.
Det dröjde ett par minuter, innan jag hörde något.
Klumpiga steg!
Att det inte kunde vara en skogsman förstod jag, ty han hade
inte klumpat i på det viset då. Vi ha ett särskildt sätt att gå,
vi skogsmänniskor. Kanske beror det på, att vi inte begagna
klackar till våra lappskodon.
Det var för väl, att jag gömde mig.
Hjärtat flög upp i halsgropen, när jag såg hvem det var som
kom.
En lång, grönklädd ryss, med rund mössa utan skärm sittande
på sned på hufvudet. Öfver ena axeln hängde en gråbrun kappa
och ned på ryggen ett par påsar.
Han hade byxorna instoppade i stöflarna, och de – byxorna
– voro så vida, att de föllo i veck öfver stöfvelskaften.
I handen höll han ett gevär.
Knappt hade jag hunnit sluka honom med ögonen, förrän en
liknande gynnare uppenbarade sig.
De gingo tysta bakom hvarandra. Den, som gick nummer två,
hade galoner på ärmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
