Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstbetjänt Olsöns äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åter steg.
Det var en hel patrull, som följde.
Nu kunde Fro inte tiga längre. Han reste sig morrande. Håren
på hans rygg stodo upp som svinborst, och så gaf han till
ett ilsket gläfsande.
I ett nu voro de öfver mig.
En ryckte till sig bössan, medan två andra höllo fast mina armar.
Att det var ryssar förstod jag genast. Äfven hade jag lärt
mig litet ryska, ty jag hade kommit i beröring med kolonisterna
de senaste åren.
Som bekant hade deras antal ökats högst väsentligt strax efter
året för unionsupplösningen.
»Hvad är du för en?» frågade en, som bar sabel.
»Snarare borde jag fråga hvad ni äro för ena i det stället»,
afbröt jag honom.
»Ingen näsvishet!» röt karlen till mig.
»Det är bäst, att ni stämma ned tonen. Ni äro i Norge nu»,
sade jag och väntade naturligtvis, att de skulle blifva höfliga.
»Liksom vi inte visste det», svarade han med sabeln.
»Så packa er tillbaka till ert land igen!»
»Nej, jag tror allt, att vi stanna här tills vidare.»
»Har ni regeringens tillstånd till det då?» frågade jag.
»Sådana bagateller fästa vi oss inte vid», genmälte han.
»Norge är ett suveränt land», upplyste jag honom, men då
brusto de ut i gapskratt.
»Prata inte tok, gamle stolle», förmanade han, »utan visa i
stället vägen.»
»Hvad menar ni med detta, och hvad ha ni i Norge att göra?»
»Endast en höflig visit. Nå, vill ni visa oss vägen?»
»Aldrig, förr än ni sagt mig edert ärende.»
Jag började förstå, att inte allt stod riktigt till. Här kom en
massa ryska soldater in på norskt område och uppträdde som
de voro herrar.
För min del var jag inte benägen att uppträda på ett eftergifvet
sätt, och det skulle nog ingen af mina landsmän ha gjort
för öfrigt. Jag beslöt alltså att inte tillmötesgå deras begäran,
förr än de lämnat klart besked.
»Ja eller nej!» hotade mannen med sabeln, som jag sedan
fann vara en officer, löjtnant tror jag.
»Nej!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
