Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fem minuter senare står en bloddrypande man framför sin
förman. Han kan knappt tala af ansträngning, utan tar flämtande
några andetag, innan han får fram ett ord.
»Ryssarne!»
Och han pekar framåt vägen.
»Huru långt borta?» frågar kaptenen.
»På sin höjd en kvarts mil».
»Hvar äro de andra patrullkarlarna?»
»Döda eller tillfångatagna», svarar korpralen med nedstämd
min.
»Lugna er och afge rapport, när ni hämtat er», säger Skredsvig,
huru otålig han än är. Bredvid honom stå såväl löjtnant
Tostrup som sergeant Bratland med ifvern målad i sina anleten.
Karlarne, som ana, att något ovanligt förestår, ha afbrutit arbetet
och lyssna.
Är det möjligt, att ryssarne befinna sig i närheten? Då är
äfven strid oundviklig, och den tanken gör dem förstämda, ty de
äro inga vana soldater, utan arbetare, hvilka erhållit en nödtorftig
rekrytutbildning under ett fåtal dagar, tillräcklig för att låta
dem ana hvilka fordringar som ställas på deras militärutbildning,
utan att de dock kunnat uppfylla dessa kraf. Tanken på, att de
snart skola befinna sig i elden, nedslår deras mod och kommer
många hjärtan att klappa i hastigare takt än vanligt.
Bakke har emellertid lugnat sig och återtar sin berättelse.
»Redan i går afton kommo vi till Tsalmi Jaure», berättar han.
»Sedan vi förvissat oss om, att intet fientligt fanns i närheten, reste
vi upp ett skyddstält, och en af karlarne fick order att posta.
Under natten märktes ej heller något, men framemot morgonen
kom Dahl springande.
»Fort upp!» skrek han. »En rysk patrull kommer hitåt.»
Han vände sig med detsamma om och sköt.
Vi rusade ut ur tältet och sågo ett tiotal ryssar, hvilka
nalkades i skyttelinje. Öfverraskade, som vi blefvo, hade vi nätt och
jämt tid att fatta våra gevär. Tält och ränslar måste lämnas åt
sitt öde, och så spredo vi å vår sida skyttelinje för att ge
ryssarne ett varmt mottagande.
Innan vi hunnit aflossa ett skott, kom deras första salva.
Skidager, som låg bredvid mig, uppgaf en djup suck, då hans
hufvud föll ned mot marken, och Grundtvig ropade: »Jag är
träffad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
