Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltså voro vi endast tre, som kunde skjuta, men detta gjorde
vi med besked. Ryssarne togo emellertid betäckning och lågo
dolda bakom buskar och tufvor, så att vi hade svårt att upptäcka
dem. Däremot hveno deras kulor rundt om oss, så att vi vågade
knappt lyfta hufvudet så högt, att vi kunde sikta.
»Det går aldrig väl», sade Jörgensen till mig. »Fortsätter
det på detta viset, skjuta de ned oss inom tio minuter.»
»Tyst Jörgensen!» befallde jag. »Vi skola nog ge oss af i
sinom tid».
»Detta är galenskaper, Bakke», invände Möller. »Ligg nu inte
här för länge. Ju närmare de komma, desto svårare få vi att
komma undan, och nu börja de krypa fram.»
Jag upptäckte mycket riktigt, att en tre, fyra stycken hasade
sig fram, och det var påtagligt, att de snart skulle komma i
flanken på oss, och då voro vi säkerligen sålda. Också gaf jag order
om reträtt och började själf krypa bakåt.
Den väg, jag hade att följa, var dold, och jag kunde förr
komma ur ställningen än de andra.
»Språngmarsch!» kommenderade jag och började springa af
alla krafter. De andra tycktes inte ha orkat med. Jag hörde ett
par skott, och då jag såg mig om, upptäckte jag, att ryssarne
hunnit fatt både Möller och Jörgensen, hvilka afväpnades.
Ryssarne sköto förtvifladt efter mig, men utan att råka. Jag
sprang, som om jag haft vingar på fötterna, och lyckades slutligen
komma undan.»
»Såg korpralen någon trupp bakom patrullen?» frågade kaptenen.
»Det hade vi inte tillfälle att iakttaga. Striden räckte på sin
höjd ett par minuter. Vi hade för öfrigt inte tid till annat än
att försvara oss.»
»Och så fann korpralen hästen på vägen?»
»Ja, Foss lät mig få låna den. Jag var alldeles utmattad,
och så var det ju brådtom med rapporten».
»Det var nog riktigt tänkt. Korpralen har följaktligen endast
ett kort försprång?»
»Några minuter allra högst. Jag fick låna hästen en kvarts
mil härifrån».
Skredsvig satte en hvisselpipa för munnen. En gäll ton skallrade
genom luften, och karlarne stodo stilla i afvaktan på den
befallning, som nu skulle följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
