Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lägg bort spadarna! Tag genast på er packningar och
gevär!» befallde kaptenen. Plutoncheferna skyndade hvar och en
till sitt håll för att öfvervaka, att detta skedde fort nog.
»Ni bönder få köra er väg», ropade kompanichefen, och de
läto ej bedja sig två gånger, utan vältrade ut stenarne och körde
bort, så fort de små hästarne orkade springa.
»Allt klart, kapten», rapporterade först sergeant Bratland och
strax därpå löjtnant Tostrup.
»En patrull utsändes genast framåt marschvägen, löjtnant
Tostrup. Se till, att den kommer att bestå af kloka karlar. Låt
sedan folket krypa ned i grafvarna, men ingen får visa sig, innan
jag kommenderar. Ha ni delat ut ammunition?»
»Vi hålla just på med det», svarade löjtnanten.
»Godt, låt sedan halftroppcheferna ännu en gång gå igenom
afstånden, så att de stå inpräntade i folkets minne. Jag tycker,
att karlarne på vänstra flygeln se nervösa ut».
»De tro sig ha fått syn på några ryssar», inföll sergeanten.
»Misstag. Vi ha inte att vänta dem från det hållet. Hvad
de tro vara ryssar är en kärra, som kör hitåt, och det går
med fart.
Var nu bara lugna, karlar! Bli ni nervösa, komma ni att
skjuta illa, och då lära vi inte kunna hindra ryssen att komma
fram. Det är för resten inte något att ängslas öfver. Efter hvad
jag tror mig veta, skjuta ryssarna dåligt, och ni, som tillhöra
skytteföreningen, veta väl hvad ni däremot kunna åstadkomma i
skjutväg.
Ni, Glöersen, skall vara god och tänka på hvad ni har för
händer och inte handtera geväret så vårdslöst. Jag såg nog, att
ni tappade det, när ni skulle ladda.
Hvad nu då!»
En kula kom hvinande förbi örat på kapten Skredsvig, medan
han talade. Alla hukade sig ned, och karlarne började oroliga
fingra på gevären. Kaptenen kröp ned bakom vallen och torkade
sig med näsduken i pannan. Han tyckte, att det var med nöd,
som han undgått döden och vågade ej i första ögonblicket lyfta
hufvudet öfver bröstvärnet.
Fiendens eld hade upphört. Det var förmodligen en påpasslig,
rysk patrullkarl, som upptäckt den norske officern och gjort
honom till mål för sitt gevär.
Omsider tittade Skredsvig ånyo genom kikaren. Han lade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
