Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på huk bakom vallen, sedan han tagit af sig mössan, hvilken han
ansåg skulle vara mer synlig för fienden än blott hufvudet.
»Märkvärdigt», mumlade han. »Jag kan inte se något, fastän
kikaren är god och jag har synat hvarje tumsbredd af marken
här framför.
Och lika konstigt är det, att inte patrullen kommer med
rapport. Löjtnanten måste ha skickat några stackare i stället för
utvaldt folk.»
Hans tankar afbrötos genom några skott, hvilka följde snabbt
efter hvarandra. Med darrande händer lyftade den gamle mannen
kikaren till ögat.
Trenne karlar kommo springande, den ene efter den andre
uppför höjden. Den, som var efterst, såg sig ängsligt om, under
det att de andra två fortsatte allt hvad benen förmådde.
Ännu ett par skott, och den främste föll omkull. Han reste
sig genast och fortsatte fram emot skansen ett tiotal steg,
raglande, som om han varit drucken. Därefter föll han handlöst ned
och blef liggande på högra sidan, undet det att jämmerrop hördes
från hans läppar.
Den karl, som sprungit sist, kastade sig ned och kröp på
alla fyra framåt, försiktigt tagande betäckning bakom stenar och
buskar. Dödsångesten stod att läsa i hans ansikte, och han
vinkade åt kamraterna, som om han anropade dem om hjälp.
Men ej ett skott aflossades från den norska befästningen.
Skälet härtill var enkelt: man såg ej någon ryss.
»Fördömda kanaljer», sade kaptenen mellan de sammanknipta
läpparna. »De jaga ju människor, som om de vore djur, och
inte kunna vi göra något till de våras bistånd. Kan ni se några
ryssar, Bratland?»
»Nej, kapten. Jag tror dock, att om de finnas i närheten,
så befinna de sig bakom den där bergkullen».
»Nå, så låt folket då skjuta åt det hållet, människa. Ni kan
väl inte stå här och se folket slaktas utan att lägga två strå i
kors en gång.»
»Som kapten befaller», svarar sergeanten, nedslagen af det
obefogade klandret. Han har hela tiden väntat på order från sin
förman att få öppna elden.
»Den där bergskullen skall beskjutas», befaller Bratland och
pekar i riktning mot den plats, där han förmodar, att ryssarne
gömt sig. »Kryp bättre upp, så att ni se. Eld!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
