Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sammanstöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långsamt, och manskapet kommer undan, innan vi förmå häjda
dem. Jag springer i förväg för att få dem att hålla stånd.»
Den unge mannen fortsatte med långa, hastiga steg.
Skredsvig såg honom uppnå den ene efter den andre och peka mot en
höjd. Tydligen ville han anvisa den som upptagsställning.
»Ett, två, ett, två», räknade Skredsvig, där han sprang. Han
tyckte själf, att detta var som en språngmarsch på exercisfältet,
och med en enformighet, hvilken föreföll honom själf löjlig, räknade
han sitt ett, två, ett, två.
Snart tyckte han sig vara framme vid den utpekade höjden,
när han hörde ett befallande halt bakom sig.
Förnärmad vände han på hufvudet och såg en rysk
underofficer, som gripit tag i fanjunkare Lassen och ville
tvinga denne att stanna.
»Din tusan!» röt den norske kaptenen och fumlade med
handen mot revolverfodralet. Tänkte de uslingarna till på köpet
göra hans gamle vapenbroder något ondt!
»För himlens skull, skjut inte, kapten!» skrek Lassen. »Spring
i det stället. Jag skall hålla kvar den här.»
Och med skröpliga, gamla armar försökte han brottas med
den jättestore ryssen, hvilken, skrattande åt försöket, i en handvändning
kastade fanjunkaren till marken och därefter sprang fram
mot kaptenen.
»Rör mig inte, karl!» skrek Skredsvig, men icke desto
mindre grep ryssen efter hans arm och sade några ord, hvilkas
mening kaptenen ej fattade. Han var besluten att försvara sig till
det yttersta, men knappt hade han höjt handen, förr än han fick
ett slag i pannan och föll afsvimmad ned på marken.
När han vaknade till sans, såg han sig ligga bakom en buske.
Öfver honom stod fanjunkare Lassen lutad och baddade hans
panna med en våt näsduk.
»Hvad är detta, fanjunkare?» frågade han och såg sig
omkring med ögon, hvilka ännu ej återfått sin skärpa.
»Ingenting», svarade den tillfrågade undvikande. »Kapten skall
blott vara lugn, så blir allt bra.»
»Jag är ju inte sårad», inföll Skredsvig förargad. »Se här,
jag kan resa mig upp!»
Han vände sig på sidan, och med tillhjälp af fanjunkaren
lyckades han komma på benen. Med en åtbörd af öfverraskning tog
han ett par steg tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
