Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patrullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom försynens skickelse stannade jag en stund, sedan de
öfriga patrullkarlarne aflägsnat sig. Jag kunde höra huru grenarna
knakade under deras fötter, hvarefter det blef tyst, och jag
drog den slutsatsen, att de stannat på gångstigen för att invänta
min ankomst.
Dimman hade lättat något, så att jag kunde se bergstoppen
midt emot. Vägen gick enligt kartan öfver densamma, och jag
ville ta en sista öfverblick öfver just denna punkt, dit det var
min afsikt att gå, följande vägen.
Då upptäckte jag plötsligen några grå figurer, hvilka rörde
sig däruppe. Jag visste mycket väl, att ingen af våra patruller
befann sig i närheten. Att karlarne buro uniformer tyckte jag
mig se; afståndet mellan mig och dem uppgick till 600 steg.
Genast kastade jag mig ned och härmade en räfs skri för
att varna mina kamrater. Med spänd uppmärksamhet följde jag
den ryska patrullens åtgärder och upptäckte, att de gråklädda
figurerna buro gevär med påsatt bajonett.
All tvekan var borta. Där stod fienden, och min väg måste
gå åt detta håll, hvarföre strid var oundviklig.
Jag reste mig upp för att gå ner till mina karlar och ge dem
order, huru vi skulle taga ryssarne från ett bakhåll, då plötsligen
ett skott small. Det var Brun, som aflossat det.
Ond öfver hans tilltag, hvilket förrådt vår närvaro, hastade
jag ner och fann, att mina kamrater samlat sig i skogen på
bergets sydöstra sluttning. När jag allarmerat dem, hade Brun
krupit fram till skogsbrynet och där upptäckt ryssarne samt skjutit.
Med några ord förebrådde jag honom hans dumma tilltag,
hvilket han sade sig ångra. Ryssarne voro försvunna, men vi
gissade, att de kastat sig in i skogen söder om vägen. Alltså
skulle det snart uppstå strid, och min närmaste åtgärd blef att
gruppera mitt folk.
Solen hade stigit öfver horisonten, och som genom ett
trollslag försvann dimman. Ännu låg dock ett meterhögt täcke öfver
mossen, men det var ingen fara, att ryssarne skulle gå den vägen,
tyckte vi. Den var full af vatten och kanske inte möjlig att passera.
Till höger om Brun lade jag Müller och tog därefter plats
alldeles vid den punkt, där gångstigen utmynnar vid stora
landsvägen. Vi tre lågo följaktligen norr om densamma. Söder om
den befann sig Mathiesen och Fjellstad i nämnda ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
