- Project Runeberg -  Kriget Norge-Ryssland /
217

(1906) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverrumpling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Öfverrumpling.

(Gaardbruger Ove Viksmoen berättar.)

Det är inte ofta, som vi få besök af några främlingar i våra
trakter. Finmarken är icke något turistland, om man undantar
ställena vid kusten, i synnerhet Nordkap, dit årligen hundratals
resande från alla länder samla sig för att se midnattsolen. Längre
inåt landet är förhållandet ej så gynnsamt. Kommunikationerna
äro dåliga, ty vägarna underhållas inte så som i södra delen af
vårt land.

Förbi gården går en fjällväg. Den är inte farbar för fordon,
utan vi bruka klöfja oss fram. En och annan gång ehuru sällan
drager ett mindre turistsällskap förbi på färd från Altengaard och
Peder Thoresens gård ned mot Asebakti.

Som naturligt är måste postgången i våra trakter vara dålig.
Närmaste postkontor finnes vid Bosekop, och dit är det ej
mindre än fem mil. Någon aning om krigsutbrottet hade vi inte förr
än fem dagar efter att det inträffat, och det väckte stor
bestörtning hos oss.

När vi hunnit lugna oss, kommo vi dock till den slutsatsen,
att det hvad oss beträffade inte skulle bli så farligt. Vi bodde
så långt afsides, att ryssarne antagligen inte skulle hitta vägen till
våra byggder, men svåra tider komme det nog att bli för
landsmännen söderut och vid kusten.

Huru lätt bedrar man sig icke!

Några veckor, ett fåtal veckor, efter krigsförklaringen väcktes
jag sent på kvällen af, att man bänkade på porten. Äfven min
hustru vaknade, halft skrämd från vettet.

»Se efter hvem det är!» ropade jag till pigan, som yrvaken
rest sig upp i fållbänken.

Hon gnuggade sig i ögonen och fick en kjol på sig, hvarefter
hon öppnade dörren. Samtidigt gaf hon till ett skri och sökte
stänga den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krig1905/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free