Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverrumpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det står en hop knektar utanför», upplyste hon med darrande
stämma, men med detsamma ryckte någon med våld i låset. Hon
kastades baklänges in i rummet, och in trädde en rysk officer,
följd af ett par karlar, hvilka buro gevär med bajonetter på.
Kvickt nog kom jag ur sängen, och det töfvade inte länge,
förr än jag fick byxorna på mig. Min hustru drog upp täcket
öfver öronen.
Nu trädde en civilklädd in och stängde dörren efter sig. Jag
kände igen honom. Det var en ryss, som hade anställning hos
handelsmand Jens Nielsen i Karasjok. Hvad han hade här att
göra förstod jag inte till en början, men jag fann snart, att han
medföljde som tolk.
»Du skall inlogera ett ryskt kompani», förklarade Mikael, ryssen.
»Vi ha ingen plats», svarade jag bestämdt och tvärsäkert, ty
det roade mig inte att inhysa rikets fiender.
»Du har en präktig lada», afbröt mig ryssen.
»Den är full med hö!»
»Så mycket bättre komma soldaterna att ligga där. Raska
på bara och gör inga sura miner, ty man tar med våld hvad
du inte lämnar godvilligt.»
»Ni fördärfva höet för mig.»
»Du får bra betaldt. Det är inte meningen, att du skall göra
det kostnadsfritt. Kaptenen och hans båda löjtnanter skola bo i
stugan.»
»Hustru min ligger här», invände jag.
»Hon kan hålla sig vaken för en natts skull. Vi skola i
morgon fortsätta marschen, och då kan hon ta igen sin förlorade
sömn.»
För oss återstod inte annat än att lyda. De hade
öfvermakten på sin sida. Jag fick dem dock att gå ut, medan fruntimren
klädde sig, och visade ryssarne under tiden hvar ladan var
belägen.
De satte ut några poster och kröpo in i det värmande höet.
Drängen min, Hans, var borta. Jag väntade honom dock
hem hvilken minut som helst. Han borde ha varit här för länge
sedan. Nu fick jag göra allt själf utom hvad maten beträffar, ty
på tillsägelse af den ryska kaptenen nödgades kvinnorna göra upp
eld för att koka potatis och kaffe åt herrarne.
Ett par uppassare kommo in med tvänne kistor, hvilka
innehöllo servis och matvaror. De bullade upp litet af hvarje, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
