Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi måste laga så, att han får ligga godt», sade jag. »Du
kan bädda åt honom i lillkammaren.»
»Det skall jag göra», sade hon.
När vi slutat äta, gick hon in och bäddade åt honom. Han
följde efter, sedan en stund förgått, och jag brydde mig inte om
det. Hon kom emellertid ut igen efter ett par minuter.
Att jag befann mig i ett helvete, behöfver jag inte säga. Hela
mitt lif syntes mig sköfladt, sedan jag kommit underfund med
hennes verkliga sinnelag. Likväl hade jag hållit af henne, men
nu hatade jag henne.
Vi lade oss.
Fram emot midnatt reste jag mig ur sängen.
Ehuru jag gick mycket försiktigt, vaknade hon dock. Kanske
hade hon legat vaken hela tiden. Från spisen glödde kolen ännu
och spredo ett rödt skimmer öfver rummet.
»Hvart skall du gå?» frågade hon ängsligt.
»Du skall snart få se det», svarade jag med hes röst. Orden
ville stocka sig i halsen på mig.
Hon hade satt sig upp i sängen och stirrade efter mig. Anade
hon hvad som komma skulle? I så fall bidrog detta endast att
öka min hämnd.
Jag gick fram till spiseln och tog yxan, som stod lutad mot
väggen.
»För Guds skull, hvad ämnar du göra!» jämrade hon sig och
stirrade ångestfullt på mig med vilda, utspärrade ögon.
Skulle hon ropa?
Han kunde då bli väckt af hennes skrik, och mina planer
skulle korsas. Det var inte en sekund att förlora.
Då jag öppnade dörren till lillkammaren, skrek hon, ett vildt
förtvifladt skrik, som blott gjorde mig tusen gånger mer från
vettet.
Han hade vaknat och öppnade ögonen, långsamt och glåmigt.
Innan han hann säga ett ord, dref jag till honom med yxan, inte
en utan flera gånger.
Och inte ett ljud kom från hans läppar.
Det var gjordt.
Med släpande gång hasade jag mig in igen. Yxan höll jag i
handen.
Hon såg blodet, som sipprade ned från den skarpa eggen,
och stirrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
