Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nåd! Nåd!» bad hon.
Jag slängde yxan i en vrå och satte mig.
»Hvad har du gjort!» jämrade hon sig.
»Tig kvinna!» befallde jag. »Detta är din gärning, inte min.»
Hon skyndade upp ur sängen och tog skyndsamt, nervöst på
sig kläderna. Under tiden kastade hon ångestfulla blickar på mig.
När hon smög sig fram till dörren för att undkomma, grep jag
henne om handlofven och tvang henne stanna.
»Nej, inte så!» sade jag. »Du skall först höra hvad jag har
att säga, innan du går bort.
Tror du, sköka, kanske inte, att jag sett allt?»
Jag skrattade vildt och snyftade samtidigt.
»Nu har jag hämnats, men hans blod kommer öfver dig, inte
öfver mig.»
»Döda mig inte!» besvor hon mig.
»Döda dig!» hånade jag. »Den hämnden vore för lindrig.
Nej, jag har sparat något annat åt dig, som är mycket värre.
Du har ju varit en aktad hustru eller hur? På mina armar
har jag burit dig och gjort allt för att bereda dig glädje. Men
den första bästa, du råkar, gäller mer för dig än jag.
Lefva skall du, men hvilket lif! I morgon sakna de ryssen.
Man skall söka efter honom, och jag skall själf ange mig som
hans baneman. Alla skola få höra min skam, som nu inte längre
blir min skam, utan din. Mig skola de döma till döden, och alla
skola peka finger åt dig och säga: där går hon som älskade
ryssen och dödade sin egen man. Förstår du, hvad detta betyder
för dig? Du blir utstött, hånad, begabbad af alla dem, som
nu kallas för dina vänner. Du skall bli fredlös, och dina gärningar
skola följa dig långt bort på andra sidan grafven.
Du kan gå.»
Jag släppte hennes armar. Hon sjönk ned på golfvet och
brast i gråt. Ett ögonblick af svaghet kom mig att känna medlidande,
och jag tänkte nästan befria henne från jordiska kval,
men jag bytte snart om åsikt igen.
En halftimme förgick. Då reste hon sig upp och gick mot
dörren. Än en gång vände hon sig om och såg på mig, halft
vansinnig, och sedan gick hon utplånad ur mitt lif.
Detta är min bekännelse. Hvad jag har gjort, har jag gjort
och ångrar det inte. Ej heller begär jag nåd, ty finge jag lefva,
blefve min hämnd endast en half hämnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
