Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöflottan närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De vinna fort på oss», anmärkte löjtnanten.
»Vi måste smyga oss undan», sade jag. »Där ha vi lä land,
och de skola få svårt att få syn på oss i skuggan af
bergshöjderna.»
Blixtsnabbt sköt Orkan in mellan kobbarna. Jag kände väl
till leden och vågade hålla farten.
Efter följde min motståndare likt en hund en jagad hare.
Han saktade dock farten något, så att det såg ut som om han
inte vann på mig längre. Ej heller sköt han. För min del tyckte
jag, att det rådde en viss osäkerhet i hans rörelser.
En blixt! Nej, det var endast skenet från en strålkastare,
som famlande sökte horisonten.
Jag ställde mig själf vid rodret. Passagen var trång och
farlig. Vi måste göra en vändning, nära 45°, mot babord, och
jag visste af erfarenhet, att man måste vara på sin vakt.
Undan måste vi komma, ty att det gällde något mer än en
fredsmanöver hade vi fått bevis på. Men hvad det var visste jag
inte.
Nu!
Jag vred på ratten, och Orkan lydde villigt, som om
torpedbåten varit ett lefvande väsen.
Då fann jag förklaringen till gåtan.
»Det måste vara ryssar!» skrek jag.
Med ens hade det dykt upp ett minne i min hjärna. I dagens
morgontidningar hade jag läst, att ryktet talat om utlöpandet af
en Nordsjöflotta från Libau. Det låg dock något hemlighetsfullt
förborgadt i notisen. Sålunda hade ett par telegram omtalat, att
affärden redan ägt rum, men andra hade dementerat uppgiften.
Mina reflexioner afbrötos på ett tragiskt sätt. Vi hörde ett
brak och sågo till vår stora förvåning den förföljande törna på
en af kobbarna.
Strax därpå hördes en ånghvissla.
Jag lade om rodret. Vi befunno oss nu i rent vatten och
hade ingen svårighet att vända. Fem minuter därefter befunno
vi oss i närheten af den nödställda torpedbåten. Månens halfva
skifva trädde nu fram ur molnen, där den varit dold.
Framför oss låg en jagare med stark babords slagsida och
aktern begrafven under vattenytan.
Vi närmade oss och hörde förvirrade rop ombord.
»De rusa till båtarna», sade min löjtnant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
