Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöflottan närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att de inte skjuta. Vi ha alla blifvit uppmanade att vara på
vår vakt, och enligt den allmänna meningen tros norskarne vara
inte långt aflägsna. Att ni svenskar ha öfningar här, vet ingen af.»
»Då måste ni underrätta den ryska flottan härom», inföll jag.
»Huru skall det gå till?»
»På ett mycket enkelt sätt. Ni följer med Orkan.»
»De komma att skjuta på er.»
»Nej, inte om ni sköter signalerna. Dem känner ni till.
Betrakta er för en stund som befälhafvare här och verkställ er
uppgift.»
»Huru skulle jag kunna öfverge Vlastni och mitt folk?»
utbrast han.
»Tycker ni, det vore bättre, om de båda flottorna komme i
konflikt med hvarandra!» frågade jag. »Detta kunde ha
oberäkneliga följder, för hvilka ni kommer att bära ansvar. Hvad betyder
förlusten af en jagare mot detta! Ni kan inte göra något för
Vlastni i natt. Den står där den står, och för folket behöfver ni
inte vara rädd. Äfven om det uppstår storm och sjö, är jagaren
skyddad, och i morgon kan ni göra anstalter för att bärga den,
om den kan bärgas.
Han svarade inte på en stund.
»Ni har rätt», sade han slutligen. »Jag följer med er, men
måste först gå ombord för att hämta en del papper.»
Utan att afvakta mitt svar, gick han ned i sin båt och rodde
bort till haveristen.
Jag var mycket tvehågsen, om han skulle återkomma eller
inte, men i nödfall ämnade jag bruka våld.
Mitt folk hade samlats på däck och samtalade med låg röst.
På karlarne kunde jag lita. De skulle inte svika. Jag hörde dem
göra anmärkningar öfver ryssarnes beteende.
De hade fått ut ytterligare en båt, och med den gjorde de
resa på resa in emot land, där de landsatte folk. Alla pratade och
skreko. Ingen ordning tycktes råda, men väl början till panik.
Efter en kvarts timmes tid kom kapten von Grohna ombord
igen. Han hade ännu en officer, en löjtnant med sig, men denne
brydde sig inte om att presentera sig, och detsamma kunde det
också vara.
»Jag står till er disposition», började den ryske kaptenen.
»Sköt ni signalerna, så tar jag navigeringen om hand»,
svarade jag, och han bugade sig samtyckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
