Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöflottan närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orkan gick ut samma väg, som vi kommit. Ryssen stod hela
tiden bredvid mig och såg intresserad på.
»Ni svenskar äro djärfva», afbröt han tystnaden. »Jag fattar
inte, huru ni våga gå fram med sådan fart i denna skärgård.»
»Vi känna hvarenda sten.»
»Men ändock. Jag skulle önska, att jag ägde er djärfhet och
kunskap. Äro norskarne goda sjömän?
»Bättre sjömän än soldater», förklarade jag.
»Och äfven de känna sin skärgård?»
»Antagligen lika bra som vi vår.»
Han suckade.
»Då blir det ingen lätt sak att få bukt med dem», anmärkte
han. »Vi äro inte vana vid sådana här farvatten, om man
undantar den finska skärgården.
»Där ha ni ju haft tillfälle öfva er?»
»Ja, de senaste åren.»
»Jag misstänker, att den ryska flottan företagit sina öfningar
där med tanke på möjligheten af ett uppträdande i våra svenska
skärgårdar», inföll jag.
»Kanske», svarade ham lakoniskt. »Som saken nu ställer sig,
är det emellertid norskarne, som få släppa till huden.»
Orkan hade lämnat skären bakom sig och styrde nu till
sjöss med 18 knops fart. Det var ingen tid att förlora. Jag höll
nästan sydlig kurs, ty det gällde framför allt att finna ryssarne,
innan dessa kommo i kontakt med öfningseskadern.
Den ryske kaptenen skötte signalerna. Han samtalade på
ryska med sin löjtnant, och beklagligtvis förstod jag inte språket,
så att jag var okunnig om hvad de språkade om.
Trots sjön sköto vi god fart. Hvarje meter, som förde oss
söderut, var en lättnad, ty därigenom ökades mina förhoppningar om en lycklig lösning på saken.
Ännu syntes intet svar. Den ångare, som låtit strålkastaren
spela, hade försvunnit. Det var efter hvad ryssen sade kryssaren
Nazimoff, ett fartyg af ungefär samma storlek som våra äldre
pansarbåtar, men med en fart af 24-25 knop.
Slutligen besvarades våra signaler.
»Vi kunna gå närmare», upplyste ryssen, och jag var inte
sen i att följa hans uppmaning.
Kl. 8.45 befunno vi oss långsides med flaggskeppet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
