Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vid Rognene Fyr finnas också en massa öar», anmärkte jag.
»Det vore skäl i att försöka där också.»
Han nickade till svar.
Ännu var jagaren ej synlig. Den doldes af skären, men vi
sågo rökmoln öfver bergskammarna, och det var inte något
tvifvel om, att vi voro förföljda.
Med ens kom jag att tänka på, att jagaren var nog inte
ensam, utan hade kamrater i sällskap. Kanske var fjorden alldeles
afspärrad, och då komme vi att stå oss slätt.
En utväg återstod oss dock. Vi kunde lägga till någonstädes
och taga oss landsvägen till Bergen.
Jag yppade min plan för Bennet-Hoggins.
»Det går inte», svarade han. »Ryssarna lära ha landsatt folk
på fastlandet söder om Bergen, och jag vet inte huru långt norrut
trupperna lyckats framkomma. Vi måste passera Björkö, innan
vi kunna tänka på att stiga i land.»
Och nu voro vi vid Rognene Fyr.
»Där är åter en örlogsman!» ropade jag och pekade på en
grå tingest, hvilken nalkades för full fart.
»En rysk kryssare!» skrek Paquin.
»Var inte säker på det», svarade jag honom. »Den liknar
inte någon af de ryska typer, jag känner. Kanske är det ett
norskt fartyg.»
Vi befunno oss mellan två eldar. Vände vi, skulle vi råka
rakt i gapet på torpedjagaren, fortsatte vi skulle det mötande
örlogsfartyget snart vara alldeles inpå oss.
Också på detta hade man hållit skarp utkik. Ett skott, och
granaten slog ned på knappa fem meters afstånd framför oss.
»Upp med flaggan!» skrek Bennet-Hoggins, och jag skyndade
att hissa den röda duken, symbolen af det mäktiga britiska riket.
Med skarpt smattrande på grund af farten flög duken ut från
stången, och jag hade all möda att hala in den.
Förväntansfullt sågo vi framåt. Var vårt öde afgjordt?
Då styrde örlogsmannen ned mot oss. Vi lågo nästan under
hans kanonmynningar, när den ryska jagaren blef synlig.
Blixtsnabbt hördes dånet af den norska pansarbåtens lätta
artilleri. Det var som om man släppt lös en hekatomb
afgrundsandar, ett sannskyldigt vulkaniskt utbrott.
Jagaren dröjde ej många sekunder, utan vände och försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
