Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland is och snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likväl myllrade det af folk på gatorna. Det var flyktingar,
hvilka sökte skydd, civila som militärer. I mörkret hade många
af soldaterna tappat bort sina afdelningar och ströko modlösa
omkring, tvehågsna hvart de skulle vända sig.
Svordomar och skrik hördes blandade med hvarandra. Flera
personer hade lastat sitt bohag på kärror och försökte
hänsynslöst köra genom den flyende hopen, ej aktande på om någon
härvid blef öfverkörd och skadad.
Borta vid en gränd stockade massan sig. Ett fordon hade
stjälpt, och husgerådet låg kastadt i kaotiskt virrvarr i snön,
bildande en barrikad, hvilken de flyende ej utan största besvär kunde
öfverskrida.
De bakomvarande trängde på fortare än de framförvarande
hunno undan, och sålunda uppstod en lifsfarlig trängsel, hvilken kom
barn att skrika, kvinnor att gråta och män att svära.
Miss Cater pressades mot ett plank. Hon kunde knappt
andas. Oaktadt hon uppbjöd alla sina krafter, kunde hon ej lösgöra
sig på detta massans dödsgrepp, och hennes rörelser blefvo allt
mer matta. Männen och kvinnorna framför henne, hvilka voro
i samma belägenhet, aktade ej på hennes rop och bönen om hjälp.
De hade nog af att sköta sig själfva.
Det svartnade för hennes ögon, och hon var nära att sjunka
i vanmakt, när hon plötsligen hörde en röst ofvanför henne.
»Är det ni, miss Cater?»
»Ja, ja», stönade hon.
Hon kunde ej vända sig om för att se hvem det var, som
tilltalat henne, men en aning sade henne, att hjälpen var nära.
»Håll blott ut ett ögonblick», uppmanade den okände. »Jag
skall klättra öfver och hjälpa er.»
»Det vore ett själfmord», sade hon. »Stanna där ni är, eljest
blir ni ihjälklämd.»
»Ni är en modig kvinna, fortsatte mannen. »Och ni skall
bli räddad.»
Hon kände ett fast grepp om högra armen, och så lyftades
hon upp från marken, visserligen endast ett par tum, men hon
kände ändock en lättnad, ty hon satt ej längre orubbligt
fastklämd.
»Försök att vända er om», uppmanade mannen, som
fortfarande höll fast i henne. »Jag ligger lutad öfver planket och kan
nätt och jämt nå er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
