Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland is och snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gjorde en förtviflad ansträngning för att vända sig om,
och denna gången lyckades hon. Han grep om hennes uppsträckta
armar, och långsamt men säkert halade han upp henne för att
sedan släppa ned henne på gården innanför.
»Gud vare lof, att ni är räddad», sade han.
Nu kände hon igen honom. Det var Aftonbladets korrespondent.
»Tack, mr Lindh», sade hon och sträckte båda händerna mot
honom, hvarefter hon föll i gråt.
Men hon sansade sig snart ånyo, och en sann kvinna som
hon var, kom hon först och främst att tänka på de nödställda,
hvilkas ångestrop kommo hennes hjärta att fyllas af medlidande.
»Kan intet göras för dem?» utbrast hon.
»Jo», svarade han eften en stunds eftersinnande. »Jag tror
mig ha funnit ett medel.»
Han skyndade in i huset och återkom ögonblicket därpå med
en yxa. Bakom honom gick en äldre man med bistra drag, bärande
en handlykta.
Lindh skyndade fram till planket och för snabba, kraftiga hugg
föllo snart de stolpar, hvilka uppburo bräderna. Folkhopen
pressade på utifrån, och snart föll inhägnaden brakande ned på marken.
Miss Cater såg en lavin af människor rusa in på gården glada
öfver att ha nått en fristad.
»Följ med mig, miss Cater», uppmanade krigskorrespondenten.
»Det är nödvändigt, att vi komma undan, ju förr desto bättre.
Ryssarna äro hack i häl efter oss. Jag hörde att skotten närmade
sig. Vi måste fly till stationen för att följa med nästa tåg.»
Hon svarade honom ej, men följde honom fullt öfvertygad
om, att han skulle vara i stånd att draga dem båda ur den farliga
belägenheten.
De gingo in i huset och därifrån öfver en bakgård, hvilken
stod i förbindelse med en annan gata.
»Tag min arm!» uppmanade han, och hon lydde utan invändning.
Inom kort befunno de sig vid stationen.
Man hade uppsatt några lyktor och på så sätt skaffat en
provisorisk belysning, och vid deras sken sågo de ett tåg som stod
inne på perrongen, klart att afgå vid första signal.
Lindh skyndade till biljettluckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
