Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland is och snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall inte se något», svarade mannen och vände sig bort,
sedan han hviskat ett par ord till eldaren.
»Fort upp!»
Lindh hjälpte upp den unga damen, och de hukade sig ned
bland kolen, där de voro fullkomligt dolda.
»Det blir ingen behaglig resa», anmärkte han till sin
följeslagarinna. »Men nöden har ingen lag. I Bergen kunde vi inte
stanna en minut längre, och detta är enda sättet att undfly faran.
När vi väl kommit i gång, skall jag ställa om, att vi få plats på
själfva lokomotivet.»
»En genialisk tanke detta att gå upp på tendern», utbrast
hon. »Jag antar, att det var enda sättet att komma med tåget?»
»Ni får det mycket obekvämt.»
»Hvad gör det. Jag är härdad.»
Tåget satte sig i gång. Ett tusenstämmigt rop hördes, då
det började glida framåt, ett tusenstämmigt ångestrop från alla
dessa, som måste stanna kvar och möta det ryska oket.
»Det är gräsligt att höra», sade hon och höll händerna för
öronen. »Jag vore frestad att hoppa ut, ty jag tycker, att jag
stulit något från dem genom att skaffa mig plats på tåget.»
Under många minuter yttrade ingen af dem ett ord. Tåget
skyndade fram genom snöbetäckta berg, kullar och skogar, och
under tiden sutto de båda nedhukade bland kolen, utsatta för
storm, snö och köld.
»Hör nu herrn», sade eldaren, som lyckats krafla sig fram
till dem. »Kom och tag fruntimret med sig. Visserligen är det
trångt där framme vid maskinen, men vi ska nog samsas om
platsen.»
»Jag hade tänkt föreslå detta, när vi kommit till nästa station»,
anmärkte krigskorrespondenten.
»Då hade ni varit snögubbar båda», förklarade eldaren
skrattande. »Jag skall lämpa kolen, så att ni kunna gå från maskinen
till tendern utan svårighet, ty när vi komma till stationerna, måste
ni hålla er gömda.»
Ett par minuter senare stodo de bredvid lokomotivföraren,
som med belåten min stoppade sedeln i sin plånbok.
»Det dröjer nog, innan jag kör vidare på den här linjen»,
sade han. »Om tio minuter äro vi vid Trengereid, och då måste
herrskapet gömma sig igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
