Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bland is och snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tåget stannade plötsligt. En skyhög drifva hade hopat sig
framför lokomotivet.
»Vi måste backa», sade lokomotivföraren.
»Jag tror aldrig, att vi komma igenom», förklarade eldaren.
»Det är inte första gången som jag är med om sådant här.»
»Försöka skadar då åtminstone inte.»
»Du skall få se Jörgensen, att jag har rätt i all fall.»
Tåget hade backat ett hundratals meter, men fortsatte sedan
med full fart framåt. Lokomotivet skar in i drifvan, men stannade
snart. Snön sammanpackades genom den våldsamma kraften, men
satte i sin ordning hårdt mot hårdt.
Man stod ohjälpligt fast.
»Vi ha hundratals kvinnor och barn med oss», fortsatte
Jörgensen. »Värmeledningen är dålig, och än sämre blir det nu, sedan
vi måste spara på kolen.»
»En god sak är, att det inte snöar längre», sade den unge
svensken. »En expedition får gå ut för att söka hjälp i stugorna
omkring.»
Konduktören kom plumsande genom snön,
»Detta var ett obehagligt äfventyr», anmärkte han, då han
kommit fram till lokomotivet. »Hvad skola vi ta oss till?»
»Ha ni inga spadar med er?» frågade Lindh.
Konduktören såg öfverraskad på honom.
»Är herrn en gratispassagerare?» återtog han.
»På sätt och vis», svarade krigskorrespondenten. »Men låt
oss tala om det sedan. Hufvudsaken är att vi komma loss, och
för att göra detta måste vi ta till spadarna. Arbetskrafter lära
nog inte felas.»
»Det går väl an här nere ser herrn. Men då vi komma upp
i bergen blir det annat af. En satans passage är det isynnerhet
denna årstid. Vi ska upp till 1,500 ms höjd.»
»Ja, vi komma aldrig öfver utan hjälp», inföll eldaren. »De
borde redan från första stund ha gifvit oss två lokomotiv.»
»Inte ens det hade varit tillräckligt.»
Den unge svensken hjälpte ned sin följeslagarinna från lokomotivet.
»Det tjänar inte något till att stanna här längre, utan vi måste
söka tak öfver hufvudet, innan det blir öfverfylldt i stugorna.
Trakten är säkert glest bebodd», sade han.
Hon såg sig med en rysning omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
