Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ega rum följande morgon. Såsom vanligt före dylika
högtider, då solden utbetalades, fördrefs tiden alltifrån
skymningen under muntra dryckeslag.12 Då kom plötsligt bud från
förvakten på högra flygeln om bullret och eldsvådorna i det
svenska lägret. I den upprymda sinnesstämningen trodde
likväl ingen, att svenskarne hade ett allvarsamt anfall i sinnet.13
Tvärtom voro de fleste af den tanken, att man i svenska
lägret endast gjorde sig redo för att under skydd af mörkret
börja återtåget mot gränsen. I afsigt att förvissa sig om, huru
dermed förhöll sig, tog general Meerheim, hvilken för tillfället
förde befälet öfver förposterna på högra flygeln, 100 ryttare
med sig och trafvade ned öfver det frusna kärret mellan
Örtofta och Vidarp, derifrån han från förvakten trodde sig lättast
komma in på den svenska vakten. Men denna var påpasslig.
Knappt hade Meerheims skara visat sig på södra stranden,
förr än vakten gjorde allarm och sände bud till Ascheberg,
hvilken var på besök hos Johan Gyllenstjerna i hans qvarter.
Det var vid 11-tiden på qvällen som budet nådde
Ascheberg, att några af fiendens troppar visade sig vid Örtofta, framför
den gård der han och Galle hade sitt qvarter.16 Han steg genast
till häst och skyndade ned åt det omnämda kärret, medtagande
under vägen en del af förvakten. Nedkommen till åstranden,
märkte han att flere af fiendens troppar redan gått öfver till
svenska stranden.17 Han gaf derför order till vakten att genast
anfalla dem, hvilket också skedde med sådan kraft, att danskarne
hals öfver hufvud jagades tillbaka, sedan en af deras kornetter
drunknat och några andra ryttare tagits till fånga.18
Emellertid »väsnades och skröto» de danska officerarne på andra
stranden. Ascheberg, som tyckte sig på rösten igenkänna
i en af dem sin gamle vän, general Arensdorf, ropade åt
honom, att han borde hålla sig stilla, tilläggande att han gjorde
bättre i att »fukta sin näsa och begifva sig i ro, än störa
annat hederligt folk i deras sömn, den de också borde få njuta».19
Under tiden hade öfverstelöjtnant Ascheberg, hvilken
bodde på en gård något närmare till lägret, fått bud att
de danska ryttarehoparna öfvergingo ån. Han skyndade sig
derför ner till det framför hans qvarter liggande
styckevärnet, och då en af de danska flockarna kom inom skotthåll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
