Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lät han aflossa två skott på de samma, hvilket hade till följd
att danskarne skyndsamt drogo sig tillbaka. Nu vände äfven
Meerheim åter till lägret, sedan han »i fyllan hade länge talt»
med general Ascheberg, som efter bästa förmåga sökt
vilseleda honom i afseende på svenskarnes förehafvanden.20
De två kanonskotten hade uppväckt mycken ängslan i det
svenska lägret. Man höll före, att danskarne skulle taga dem
för svensk lösen och deraf sluta till, att svenska armén var
stadd på uppbrott, hvilken förmodan också var riktig så till
vida, som att åtskilliga officerare i det danska högqvarteret
rådde till, att hela danska hären skulle rycka ut 21. Men andra
åter, bland dem Meerheim, hvilka kommo tillbaka från striden
och visste af hvad orsak skotten blifvit aflossade, höllo det
för alldeles onödigt och började ånyo sitt dryckeslag.22
Äfven Kristian den femte var af den tanken, att Karl den elfte
aldrig skulle våga att gå öfver Lödde å med sin underlägsna
här, utan ansåg förmodligen, liksom de fleste, att bullret
härrörde från ett starkt parti, som svenskarne sände till Malmös
undsättning, »hvilket han snart ville uppsnappa».23
På danska lägrets venstra flygel fördes befälet öfver
förposterna af generalmajoren Sandberg. Då skottvexlingen
uppstod på högra flygeln vid Örtofta, hade han låtit allt sitt
rytteri sitta upp. Men snart fick han bud, att Meerheims
rekognosering varit orsaken till den samma. Utan att vidare
undersöka terrängen framför sin flygel — i hvilket fall
svenskarnes afmarsch icke kunnat döljas24 — gaf han befallning åt
rytteriet att åter sadla af och gå till hvila.
Lyckan gynnade sålunda den svenske konungen. Ända
till midnatt förblef det lugnt på danska sidan. De svenska
trupperna fingo nu rycka ut och uppställa sig framför sitt
lägerstånd, hvarje sqvadron och brigad särskildt. Medan detta
skedde, kom konungen ridande från Benstorp, der han, såsom
nämdt, haft sitt qvarter. Med honom voro i följe Helmfelt,
Ascheberg och Dahlberg samt Spegel, med hvilken konungen
under qvällen tillbragt en lång stund i bön och andakt.25
Öfversten Siegroth med drabanterna slöt sig till den lysande skaran.
Konungen red från afdelning till afdelning, uppmuntrande alla,
»äfven de mest räddhågade».26 Till gardet sade han, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
