Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig mera i linien. Den, som hade bästa hästen att hemta
in fienden med, var bäst till freds. Bjelkes och en af
Baranoffs sqvadroner stötte tillhopa med den danska brigad, som
utgjordes af de holländska båtsmännen, och hur »de
handterades må Gudh sig öfver förbarma».193 Deras randiga
hårduksfanor med inskriften: »Dominus providebit» föllo i
segrarens hand.194 Ryttmästaren Poll tog ej mindre än 8 af
dem.195 Holländarne hade förmodligen nedgjorts till sista
man — ursinniga såsom svenskarne voro öfver dessa
främlingars deltagande i kriget —, om icke slutligen Helmfelt
kommit tillstädes och befalt de svenska ryttarne att gifva
pardon.196
Större delen af det fiendtliga fotfolket lade nu ner sina
vapen. Omkring 300 man af det samma hade emellertid i
god tid begifvit sig undan på vägen åt Vallkärra, der de
fattade stånd, för att gifva det danska rytteriet tid att ordna
sig bakom byn. Deras chef var den tappre Bibow. Många
flyktingar förstärkte hans led, så att han snart hade en
ansenlig hop omkring sig. Ändtligen kommo Bjelkes och
Baranoffs sqvadroner fram till byn. De hade af de många
stenmurarna uppehållits i förföljandet. Vid Vallkärra möttes
de af eld från Bibows folk, hvilket tvang dem att stanna.197
Nu kom äfven konungen tillstädes. Han hade i en annan
riktning förföljt det flyende danska rytteriet. Men fåfänga
voro försöken att tränga fram genom den trånga bygatan.
Under tiden inträffade äfven gardet. Konungen stälde sig i
spetsen för det samma och gick fram till anfall mot byn.198
Bibow nödgades vika, men han gjorde skickligt sitt återtåg
och intog en ny ställning på den af höga stenmurar
omgifna kyrkogården. Hvarje anfall mot den samma i fronten
skulle hafva tjenat till ingenting. Konungen beslöt derför
att försöka kringgå hindret. Men så snart Bibow märkte
sin motståndares afsigt, lät han antända en byggnad jämte
något gammalt trävirke, och snart dref vinden rök och lågor
i ansigtet emot svenskarne, hvilket hindrade dem att komma
fram. Man såg nu, huru fiendens ryttare, hvilka samlat sig på
andra sidan byn, under tiden drogo sig ned emot Lödde å.
För att afskära deras återtåg beslöt konungen att taga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
