Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväg kring byn. Men stenmurarna hindrade honom till en
början derifrån, och när han ändtligen lyckades komma
igenom, hade danska rytteriet fått för stort försprång.199
Konungen, som emellertid »icke kunde vara nöjd, förr än hela fältet
var rent», ville visserligen detta oaktadt fortsätta förföljandet.200
Men striden om byn Vallkärra hade varat en timme.201
Hästarne orkade icke längre bära sina ryttare. Allt ifrån
solens uppgång ända tills nu i det »blåa mörkret» hade de
varit i ständiga fäktningar. Trupperna fingo derför befallning
att göra halt och upphöra med det blodiga handtverket.
Den tappre Bibow kunde ostörd draga sina färde, och det
svenska rytteriet satte sig i marsch öfver det snart i
månskenet glittrande snöfältet, mot Lund, dit under tiden de
andra svenska trupperna återsamlats.202 Starka vakter
utsattes, och det sköts svensk lösen.203 Befallning gafs, att
man skulle söka rädda så många som möjligt af de sårade,
hvilka ännu lågo ute, vän som fiende, och hvilkas klagan
hördes från alla håll, på det att de måtte få njuta kirurgers
och sårläkares vård. Först härefter aftackades de i grund
uttröttade trupperna och fingo lägra sig på slagfältet.204 Så
många som fingo rum togo sig qvarter i Nöbbelöfs och
Vallkärra byar samt inne i staden, hvilken dock icke rymde
många, då den vid denna tid icke räknade mer än 300 hus.205
Vid elfvatiden på qvällen red konungen sjelf in i Lund, för
att i biskopsgården »hålla måltid och taga sig någon ro.»206
Sedan presten förrättat qvällsbönen och medan man
väntade på måltiden, gjorde konungen icke annat än berömde
Bjelke.207 Stridens lyckliga utgång tillskref han helt och hållet
Bjelkes och lifregementets tapperhet. Han ville icke sätta
sig till bords, innan denne anländt. Redan förut, då han
aftackade trupperna, hade han i hela arméns åsyn omfamnat
Bjelke och sagt honom de vänligaste ord. Han hade äfven
lofvat, att ingen af de öfverlefvande vid lifregementet
någonsin skulle råka i brist under sin återstående lefnad. Under
måltiden fick Bjelke taga plats vid konungens sida vid
bordet och prisades än vidare för sin tapperhet i striden.208
Det kan också med skäl sägas, att denna dag hade
»konungens krona suttit på Bjelkens värjspets».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
