Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
general Wedel. Det var lätt för denne att bevisa, att det
vore alldeles solklart, att svenskarne icke utan en afgörande
strid skulle uppgifva belägringen, hvilken redan kostat dem
så stora ansträngningar. Dröjde man för länge att våga
denna strid, skulle helt visst Kristianstad långt förr än
svenska armén tvingas af hungersnöden att gifva sig. Till slut
vardt Arensdorf öfverröstad i krigsrådet, och den 15 juli
fick hären befallning att bryta upp samt framrycka till
passet vid Mölleröd. Här stannade den några dagar för att
invänta det tunga artilleriet. Derunder skref Kristian den
femte till Nils Juel och befalde honom att landstiga med
en del trupper på kusten söder om Kristianstad, för att från
denna sida söka undsätta de belägrade.
Genom dessa operationer råkade den svenska hären i ett
mycket farligt läge. Medan den betydligt öfverlägsna danska
hären hotade honom i fronten, hotades han i ryggen af
flottans landstigningsexpeditioner samt af utfall från fästningen
och slutligen af de många snapphanebanden. Allt ifrån den
stund, då underrättelsen kom, att danska hären närmade sig,
hade de sist nämdas djerfhet tilltagit i oroväckande grad. I
slutet af juni hade de sålunda infallit i Sölvesborg och
bortröfvat konungens stora post. Några veckor senare hade de
slagit läger alldeles i grannskapet af svenska armén, midt
ibland stora träskmarker, som gjorde dem oåtkomliga för de
svenska ryttarepartierna.
Den 20 juli landsatte Juel en större styrka i närheten af
Ljungby. Axel Wachtmeister skyndade genast till
landningsplatsen med 700 ryttare, hvilka efter en skarp strid drefvo
den dubbelt öfverlägsna fienden tillbaka till fartygen. Samma
dag kastade majoren Månsson tillbaka ett annat danskt parti,
som landstigit vid Mörumsån. Det farliga uti arméns läge
framträdde genom dessa strider allt mera i dagen. Man
hade underlåtit att skydda sig mot anfall utifrån, och endast
tänkt på att bygga verk mot sjelfva fästningen. Nu tycktes det
vara för sent att godtgöra försummelsen. Några bland
generalerna rådde till hastigt återtåg, på det att snapphanarne
icke måtte hinna att förstöra vägarna norrut. Fyra broar
slogos vid Lillö, på hvilka öfvergången till östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
