Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stranden af Helge-å kunde verkställas och derifrån längre uppåt
landet.
Men långsamheten och sorglösheten inom den danska
krigsledningen befriade Karl den elfte från denna motgång.
Fastän general Meerheim, hvilken rekognoserat det svenska
lägret, bedyrade för Kristian den femte, att intet hinder fans
mot vidare framryckning, stod denne stilla vid Mölleröd.
Först den 20 juli lät han sammankalla ett krigsråd, för
hvilket han framlade ej mindre än tjugufyra frågor till
besvarande. Hufvudfrågan handlade om, huruvida det var
rådligt att gå fram ännu längre. Alla generalerna, utom
Arensdorf, förklarade enstämmigt, att det vore vanärande att icke
göra åtminstone ett försök att befria Kristianstad. Då gaf
konungen ändtligen vika och befalde, att trupperna skulle
uppbryta. Marschen fortsattes sedan till Önesta, beläget
omkring en mil från svenska lägret, der halt åter gjordes och
trupperna fingo uppslå läger.
Framryckandet hade skett så oförmärkt, att de svenska
förposterna fullkomligt öfverraskades af att finna fienden så
nära. Faran för svenska armén var öfverhängande. Större
delen af högra flygeln var ute på furagering och hade
knappast med sig sextio ryttare till betäckning. Lyckligtvis
skymdes svenska lägret af de stora skogbevuxna
Skepparlöfsbackarna, och danskarne blefvo derför i okunnighet om detta
gynsamma tillfälle att öfverrumpla sina motståndare. En
och annan af de danska officerarne ville visserligen fortsätta
marschen, men general Arensdorf, som ständigt var rädd
för bakhåll, vågade icke göra det för den täta skogens skull.
Han lät i stället skjuta dansk lösen, för att tillkännagifva för
besättningen i Kristianstad, att hjelpen var nära, hvarigenom
äfven Karl den elfte blef varskodd och fick kunskap om,
från hvilket håll han hade att vänta sin fiende.
Långsamheten i den danska krigföringen, som sålunda
räddade svenskarne från ett stort nederlag, medförde äfven
Kristianstads fall. Från de ofvannämda Skepparlöfsbackarna
kunde en stor del af svenska lägret beskjutas. Om
danskarne uppförde på dem några grofva kanoner, skulle
svenskarne helt säkert tvingas att genast anträda återtåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
