Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några bland deras generaler yrkade också på vidtagandet af en
dylik åtgärd, men andra voro af motsatt åsigt. Såsom
vanligt rådde full osämja, och krigsråd måste sammankallas,
hvilket drog ut på tiden. Emellertid hade Ascheberg,
hvilken, säger en hans lefnadstecknare, såsom skicklig general
slöt sig till »hvad fienden ärnade göra af hvad han borde
göra», kommit att fästa sin uppmärksamhet vid de omnämda
skogsbackarna. Han insåg genast deras stora betydelse och
förestälde Karl den elfte vigten af att förekomma danskarne
i fråga om deras besättande. Med anledning deraf fick han
befallning af konungen att genast framrycka dit med en större
styrka fotfolk och ryttare samt 8 kanoner. Efter slutad
aftonbön anträdde han marschen. Mörkret skyddade honom för
upptäckt, och när han kom fram, fann han till all lycka
höjden fortfarande obesatt. Dahlberg började genast att utstaka
skansar och batterier. Hela natten arbetades utan minsta
uppehåll, och när dagen åter inbröt, voro flere styckevärn
redan färdiga. Under tiden hade man äfven i det danska
högqvarteret blifvit ense om höjdernas betydelse, och
befallning hade i skymningen utfärdats åt en större styrka att
i första dagningen taga dem i besittning. Klockan 2 om
morgonen sköts dansk lösen med tre grofva styckeskott till
tecken för trupperna att börja frammarschen. Men denna
hade icke väl tagit sin början, förrän danskarne till sin stora
förvåning fingo höra skotten besvaras från höjderna med
svensk lösen, och då dagen inbröt, fingo de se, att svenskarne
hade stora skansar der uppe, hvarför de drogo sina trupper
utan strid tillbaka till lägret.
Danska hufvudhären låg härefter overksam i två hela
veckor. Endast snapphanarne och Nils Juel voro på hvar
sitt håll vaksamma. De förstnämde förstörde bron vid Norje,
hvarigenom svenskarnes förbindelser norrut afbrötos, och
Nils Juel var nära att förstöra Karlshamn, som endast
räddades genom Johan Gyllenstjernas rådighet. Men dessa
krigsrörelser betydde föga, då danska hufvudhären allt jämt
var overksam. Härigenom fingo nämligen svenskarne tid att
allt bättre befästa sin ställning. Dahlberg var också outtröttlig
i att bygga nya skansar. Det blef icke längre tal om att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
