- Project Runeberg -  Kriget, Freden och Framtiden /
13

(1914) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


II.



Vi svenskar äro kanske de, som äro allra närmast
att besvara den frågan. Ty vi voro för ej länge sedan
själva färdiga att störta oss i krig, ett krig
för vars eländen nationalismen då hade burit
skulden.

Vem minnes icke nationalismens svallvågor under år
1905 liksom under de detta föregående åren? Man
talade då i Sverige såsom inan nu talar i de
krigförande länderna om nationell ära, nationell
trygghet, nationell tillvaro. Allt detta krävde
Norges kuvande med vapenmakt. Visserligen segrade
den fredsvilja, som tog sig uttryck ända från fattiga
arbetares landsvägsmöten och upp till konungens
rådsbord. Men vi veta huru nära det dock var att
krigsviljan segrat. Vilken vore då nu vår ställning under
den runt om oss rasande världsbranden? Vi stode där
med i alla avseenden försvagade krafter och ett
hotfullt hat i vår närmaste närhet. Nu torde t. o. m.
nationalister medge, att det för vårt land lyckligaste
var att deras önskningar 1905 icke uppfylldes; att
den vilja till fred och försoning, som då kallades
fosterlandsförräderi, blev segrande. Ja, en och annan
nationalist borde ha erfarit, att den fredliga lösning
av konflikten, som han d å kallade en skam för vårt
land, i Europas ögon givit det mer ära än någon annan
tilldragelse sedan vår s. k. storhetstid!

Det 1905 å ömse sidor uppjagade folkhat, som då
krävde kriget, var icke djupare, än att det redan nu
blivit möjligt att svenskar och norrmän äro välkomna
gäster i varandras land; att vi åter börja tala om nya
möjligheter för kraftig samverkan; att vi gemensamt
firat minnet av vår hundraåriga fred och att vi
dessförinnan gemensamt förklarat vår vilja att obrottsligt
bevara vår neutralitet och att, vad än må hända, icke
vända våra vapen mot varandra!

Intet exempel borde bättre bevisa åtminstone oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigfred/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free