Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenskar, att det av nationalismen uppjagade hatet
mellan folken endast är »böljans skum», men icke
djupet därunder. Folkhat finnes icke såsom
bestående företeelse. Men nationalismen
skapar det från kväll till morgon. Såsom nu kriget
frammanats i Europa, så höll man på att frammana det
på den skandinaviska halvön. Likaväl som besinningen
i Norden fann en väg att lösa konflikten utan krig,
kunde detsamma skett i Europa, och de västerns folk,
som nu med vapen och ord sönderslita varandra, hade
snart varit villiga att räcka varandra brodershänder.
Å andra sidan veta vi, att om nationalismen 1905
lyckats segra, om kriget på den skandinaviska halvön
utbrutit, då hade det redan nu slocknade »folkhatet»
stått i ljusan låga och ej endast inom den levande,
utan även inom kommande generationer.
Att våra båda folk undgingo detta öde berodde
främst därpå, att ingen av de statsmän, som å ömse
sidor ledde de båda folkens öden, genom nationalistisk
hypnos förlorat måttfullhet och besinning. Det
berodde även därpå, att de djupa lagren av Sveriges folk
och hela Sveriges kungahus mötte varandra i samma
fredsvilja. Jag har nyligen hört en gammal man
berätta ett samtal, som han under unionskrisen lyssnade
till mellan Oscar II och en hetsig svensk nationalist.
Denne undrade om konungen ej snart tappat
tålamodet med norrmännen och var villig att taga till
kraftiga åtgärder? Kungen svarade att om sina
åtgärder måste han vara enig med sina rådgivare.
Nationalisten försäkrade konungen, att alla svenskar med
glädje skulle följa honom i ett krig mot Norge. »Då,»
fortsatte min sagesman, »blev konung Oscar i ordets
fulla mening konungslig. Hans gestalt höjde sig på
tåspetsarna och med imponerande värdighet svarade
han: Du glömmer alldeles att jag även är Norges
konung.»
Hade Oscar II haft mindre kärlek till sitt andra
rike, hade han — efter den kränkning
unionsbrytningen berett honom — brunnit av vedergällningslust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
