Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
K o s m o politism är för de allra flesta européer
endast ett ord utan motsvarande känsloinnehåll. Endast
i östern — hos vissa ryssar eller hos Tagore och med
hans besläktade själar — motsvaras ordet av ett inre
tillstånd. Internationalism är en verklighet, som
inga hånord kunna upphäva. Men den har ännu endast
blivit en sakförhållandenas makt, och det dröjer länge
innan den blir en makt inom flertalets känsloliv. Vad
vi i vår världsdel först måste uppnå är god
europé-i s m : den samhörighetskänsla och frivilliga samverkan
utan vilken vi snart bli redlösa mot östern å ena,
västern å andra sidan. Och det är detta livsvillkor
landskänsla». Var det således lydlandsställningen i ett
imperium vi tänkte på, när vår ungdom fick ökade värnplikter
och hela folket ökade skatteplikter för försvaret?! Det är
således som vasaller vi vilja avvärja den fara, som hotar ej
endast Skandinavien men det övriga Europa så länge
Ryssland är barbariskt inåt som utåt? De halvbarbariska folken
— d. v. s. de, som inom sig själva äro rättssamhällen men
alltjämt anse makt som rätt i förhållande till andra folk —
svika sin kulturuppgift, när de ej spara sina vapen för
gemensam vakthållning tills den tid kommer då Ryssland
avsäger sig maktprincipen inom sina gränser och alla
Europas stormakter ur det nuvarande halvbarbariska
makt-och krigstillståndet ingå i kulturens, d. v. s. rättens tidevarv.
De nu stridande folken försäkra visserligen att deras
segrar skola befria mänskligheten från imperialism,
mili-tarism, tsarism, kaiserism och allt annat som trycker folken 1
Som om någonsin ett folk — eller en klass eller en individ —
befrias på annat sätt än att dess egen själ. väckes,
omvändes och helgas! Så länge nationalism och servilism
ligga folken i blodet, äro de ej i stånd till denna
självbefrielse. Och till dess denna blivit utförd är all samverkan
med de stora folken — under bevarad självständighet för de
små — för de senare otänkbar. Då de slaviska folken
slutligen äga frihet samman med ansvar, rätt samman med
pliktutövning, kommer deras stora stund i världshistorien.
Den slaviska folksjälen har utomordentliga, andliga värden
att ge mänskligheten, bland dem kanske den nya religion
den bidar. Stora vittnesbörd om denna folkandas egenart
har man redan i Tolstoj, Dostojewski, Kropotkin och andra.
Men så länge den slaviska »statsidén» binder eller
martyri-serar den slaviska folksjälen, har Europa ingen viktigare
politisk kulturuppgift än att bekämpa nyss nämnda »statsidé».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
