Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 KRIGET I NORGE 1814.
I Sverige blef emellertid stämningen alltmera förbittrad
öfver prins Kristians motstånd. Man såg sig med ens bedragen
i alla sina förhoppningar. Skulle allt blod, alla penningar, som
offrats på kontinentens slagfält, icke längre hafva någon bety-
delse i de allierades ögon? Skulle de segrar, som de svenska
vapnen bidragit till att vinna åt de allierades sak, icke längre
hafva det värde, att man kunde hoppas att därför förvärfva en
fredlig framtid för den Skandinaviska halfön? Att förklara
prins Kristians uppträdande på annat sätt än att han var i
hemligt förstånd med den danska regeringen föll ingen in. Men
vore detta händelsen, tydde det onekligen på en nära förestå-
ende omkastning i tänkesätten vid.de allierade hofven, ty eljest
skulle Fredrik VI säkerligen icke våga inlåta sig 1 ett så far-
ligt dubbelspel. Svenska regeringen beslöt emellertid att i lugn
afbida kronprinsens återkomst med arméen och till dess inskränka
sig till defensiven. Order hade redan utgått om arméens vid
västra gränsen förstärkning, om beväringsmanskapets öfning
m. m., och, för att vid första öppet vatten kunna i förening
med en engelsk eskader blockera norska kusten, afgick befall-
ning till Karlskrona om flottornas utrustning!
Den 10 april sammanträdde, såsom bestämdt var, riksför-
samlingen i Eidsvold. De nyvalda riksdagsmännen medförde
goda underrättelser om den rådande fosterländska stämningen
från alla trakter åf landet. Framtiden motsågs därför med de
djärfvaste förhoppningar, så mycket mer som händelserna i
utlandet redan syntes taga en för Norge gynnsam vändning.
Man visste sålunda, att Napoleon ännu en gäng fått öfvertaget
och frälst Paris samt att de allierades ställning var betydligt
försvagad. Skulle svenske kronprinsen, när han kom fram med
sin armé, lyckas återställa öfvervikten på de allierades sida,
blefve han naturligtvis en strålande stjärna i deras ögon; funne
han åter, som prins Kristian hoppades, en förrädares lön, vore
Norge i och med detsamma räddadt.? Ett rykte visste för öfrigt
Norge 15814) är emellertid af motsatt uppfattning. »Tanken att med norska
hären infalla i Sverige, under det den svenska härens hufvudstyrka befann sig
i Tyskland», säger han, sid. 3, »var emellertid så riktig, att den sedermera (?)
flera gånger af den danske konungen upptogs.» Han anser äfven, att ett sådant
anfall skulle beredt Sverige och Karl Johan mycken förlägenhet och att det
blott kan »tillskrifvas Kristian Fredriks bestämda ovilja mot krig i allmänhet
och särdeles mot Sverige», att tanken icke blef verklighet.
! Wirséns bref till Essen den 9 mars.
? Prins Kristians dagbok för den 20 och 21 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
