- Project Runeberg -  Kriget i Norge 1814 /
13

(1893) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING. 13
berätta, att Karl Johan råkat i oenighet med de allierade, därför
att han vägrat att följa dem öfver Frankrikes gränser. Ännu
fanns det sålunda hopp; det gällde blott att hålla ut.

Efter en månads förhandlingar vardt riksförsamlingen, i
medlet af maj, färdig med sitt stora arbete, Norges Grundlov,
hvarefter prins Kristian den 17 maj valdes till konung.
Under stormande jubel höll han några dagar senare sitt
intåg i Kristiania. Den fosterländska hänförelsen hade nu
nått sin höjdpunkt. En allmän tacksägelsefest anbefall-
des, upprop till en nationalsubskription för försvaret utfär-
dades o. s. v. Man Hlatade i Norge »det danska oket» kanske
lika djupt som den föreslagna föreningen med Sverige. Men i
folkyrans förblindelse fick en dansk prins, en arftagare till dan-
ska tronen, göra hvad han ville, och detta ehuru ingen kunde
följa hans dolda planer.

Medan sålunda krafter väcktes till lif inom norska folket,
om hvilkas tillvaro det själft näppeligen var medvetet, trodde
man i Sverige, att allt som där skedde endast var ett resultat af
len danske prinsens stämplingar. Det kunde ju icke falla någon
in, att, då man kom som bröder till ett folk, som sedan ett par
hundra år tillbaka legat under envälde, och bjöd det frihet, man
icke skulle blifva mottagen med öppna armar. Att det var norr-
männen själfva, som af egen drift satte sig till motvärn, föreföll
orimligt, hvarför man underskattade vikten af deras beslut i Eids-
vold, hvilka likvisst, afklädda alla sina juridiska omklädnader,
helt enkelt kunde sammanfattas i en enda stor protest mot före-
ningen med Sverige och särskildt mot Karl Johan och huset
Bernadotte. !

Men äfven norrmännen hade sina illusioner om, de än voro
af det slag, som fortare förbleknade än svenskarnes. Deras hopp
att genom en gynnsam vändning i den europeiska politiken vinna
sitt mål försvann först. Underrättelserna från Frankrike blefvo
på sistone allt sorgligare. Napoleons makt var bruten; han hade
tvingats att nedlägga kejsarkronan och begifva sig till Elba.
Äfven från England kommo olycksbud. Oppositionen hade lidit
nederlag på nederlag, och den engelska regeringens varningar
till norska regeringen hade blifvit allt allvarsammare. Ett
sändebud, som prins Kristian affärdat till England, hade icke
ens blifvit mottaget. I stället infann sig i början af juni

! Reuterskiöld, Den svensk-norska unionsförfattningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigno1814/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free