Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning icke kunde påräknas, hvilket ju tydligt framgick af prin-
sens bref.!
Hvad Isegran och Cicignon vidkommer, voro visserligen
dessa utanverk, enligt kommissionens åsikt, af en viss betydelse
för fästningens försvar men blott under den förutsättning, att
denna hade tillräcklig garnison både till hufvudverkens och
utanverkens besättande. När detta ej var fallet, betydde det
gifvetvis mindre, om utanverken voro bestyckade eller ej. Efter
Krageröens förlust, då besättningen likväl ökades med de trup-
per, som återvände därifrån, kunde enligt sakkunniges förklaring
Isegran icke längre försvaras. Och hvad angår Isegrans bestyck-
ning — några 18-℔ga kanoner, som på prinsens befallning bort-
fördes till Sannesund? — gällde detsamma, ansåg kommissionen,
som om förråden. Hals hade icke kunnat göra annat än varna,
hvilket han ock gjort. I generalkommandot synes man från
första hand förutsett, att fästningen icke kunde försvaras. Eljest
var det ju att beröfva densamma dess nödvändigaste och bästa
försvarsmedel, då man tog bort krut och kanoner därifrån.
Det enda fel, kommissionen ansåg sig kunna lägga Hals till
last, var att han icke betingade sig fritt aftåg, i hvilket fall
11- till 1200 man varit räddade åt arméen. Visserligen hade
han vid kapitulationens ingående ännu icke fått mottaga prin-
sens befallning därom, men saken borde hafva varit så klar, att
det bort falla af sig själft. Något giltigt skäl för denna uraktlå-
tenhet hade han icke heller under undersökningens gång lyckats
förebringa; ty hans svar, »at Garnisonen ikke har veret anseet
habil til at tjene», fann kommissionen ej vara något skäl. Då
han ändock talade om sin sträfvan att rädda garnisonen, syntes
han i grunden kasta en skugga därmed på sig själf. Kommis-
sionen ansåg dock, att icke heller denna förseelse var af så svår
beskaffenhet, att den borde föranleda till något straff, hvarför
den till slut frikände honom från allt tilltal; han skulle dock
vidkännas omkostnaderna i målet.
1! Mejdells idé, att den nästkommenderande bort samla garnisonen och i
spetsen för densamma marschera till arméen, då de bortdragande trupperna icke,
såsom nu vardt fallet. »efterat have faaet deres Töi paa Ryggen, ligesom en Flok
Faar», gifvit sig åstad, kunde ju omöjligt sättas i verket, sedan kapitulationen
afslutats. Hade den nästkommenderande tågat bort på förmiddagen, hade han
ju brutit mot allt krigsbruk. Kapitulationen hade därigenom blifvit ogiltig och
fästningen med alla där innevarande att anse såsom öfverlämnad på nåd och onåd.
2 Fartyget, som förde dem, blef borradt i sank och kanonerna sedermera,
upptagna af svenska pontonierkompaniet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
