Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höieste Ret, dit målet nu hänsköts, visade sig dock icke så
mild utan dömde Hals den 17 december 1816 att mista lif och
ära samt att utreda alla »for sit Vedkommende» lagligen här-
lytande omkostnader i målet.!
Hvad slutligen kapten Gräner vidkom, vardt han frikänd,
hvilken dom äfven af Höieste Ret stadfästes.?
Svenska hufvudarméens uppmarsch till Glommen.
(Operationer till lands den 6—8 aug.)
Genom Vegesacks rapport från Erte Vand, den 5 om kvällen,
hade krigsläget klarnat. Antingen stod den del af norska
hufvudarméen, som befann sig öster om Glommen, ännu kvar i
trakten af Rakkestad, hvilket var det naturligaste, eller också
var den, såsom Essen tycktes förmoda, stadd i framryckning på
Sekkelandvägen. I hvilket fall som helst var det utan tvifvel
det riktigaste -— såsom kronprinsen också hade för afsikt -— att
fullfölja offensiven på båda vägarna med Vegesacks, Boijes och
Cederströms kårer, medan arméens hufvudstyrka fullbordade sin
uppmarsch till Glommen.
Morgonen den 6 augusti utgåfvos order från högkvarteret
om operationernas fortsättande. ;
Vegesack underrättades om att en norsk truppstyrka af
vid pass 1,000 man tagit ställning vid Sekkeland och Isse bruk,
! Saga sid. 390 och 417, där de officiella aktstyckena äro aftryckta. Hals
dom blef sedermera ändrad af konungen i nådeväg den 3 februari 1817 till tjän-
stens förlust. Hans rapport om kapitulationen finnes tryckt hos Aall sid.
770. Däri anföres bland andra skäl för densamma, att svenskarne hvilken stund
som helst kunde skjuta staden i brand och att elden ej kunnat släckas, då brandred-
skapen var otillräcklig och mesta parten af husen af trä samt belägna så nära
vallen, att det varit omöjligt för besättningen att vistas på bröstvärnet. Mej-.
dell anser (Feldtoget i Norge 1814, sid. 21 och följ.), att dessa förhållanden icke
bort föranleda kapitulation, då det fanng tillräckligt med trupper till besättnin-
gens aflösning vid Arenfeldts brigad, som redan kommit till Glommens grann-
skap, vidare då Krageröens norra del behärskades af fästningens kanoner, och
slutligen då svenska anfallet egentligen blott var en kanonad. »I allt detta»,
säger Mankell (sid. 71), »har den norske författaren otvifyelaktigt rätt.» Såsom
ofvan är visadt, uttalade emellertid öfverkrigskommissionen i sin dom en afvi-
kande uppfattning, och den kände nog bäst till, Hur det förhöll sig denna tid
både med det ena och andra.
? Saga I, sid. 406, där öfverkrigskommissionens dom är aftryckt och detal-
jerna af försvaret utredas. Fiskalens tvifvel, att svenska styrkan i det hela
icke skulle hafva uppgått till 5- a 6,000 man är, såsom vi i det föregående
hafva sett, fullkomligt obefogadt. Med befäl och spel steg den landsatta styr-
kan till mycket nära sistnämnda siffra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
