Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bombardementet, som blifvit afbrutet genom Peyrons under-
handling, fortsattes på eftermiddagen, då Suremain gjorde för-
sök med att kasta in bomberna från de längst framflyttade
mörsarna. Verkningarna lyckades han icke iakttaga men tyckte
sig dock finna, att fästningen icke mera svarade så lifligt. De-
sertörer berättade, att alla hus och byggnader inne i fästningen,
med undantag af kommendantens bostad, voro i grund ödelagda.
Han skulle just afsända ny rapport om dessa tilldragelser,
då öfverstelöjtnant Stjernerona inträffade med order från kron-
prinsen. att bombardementet skulle inställas. En konvention
vore afslutad, berättade han, mellan konungen af Sverige och
norska regeringen, i kraft hvaraf fästningen skulle öfverlämnas
i Suremains vård. Major Brock, som åtföljt Stjernerona från
Fredriksstad, hade begifvit sig i förväg till fästningsporten,
medförande en order från prins Kristian till kommendanten att
uppgifva fästningen. Stjernerona begärde därför trupper till
verkens besättande.
Klockan var half tolf på natten, då Brock och Stjernerona
efter vederbörligt förhör insläpptes genom fästningsporten. Strax
innanför muren mottogos de af general Petersen, som, då de
sagt sitt ärende, förde dem upp till kommendantshuset, i hvars
sönderskjutna rum fästningens officerare efter hand samlades
kring några flämtande talgljus. Brock framförde därpå sitt
ärende. Han hade väntat sig knot och missnöjda miner men såg
till sin förvåning just ingenting sådant. Emellertid hade Verm-
lands regemente fått order af Suremain att uppmarschera till
fästningen, där det besatte de två portarna samt kruttornet.
Besittningstagandet skedde utan minsta svårighet af ett par
kompanier, hvarefter regementets återstående styrka förblef
stående med för fot gevär hela natten öfver i regnet. Följande
dag utmarscherade besättningen ur fästningen under sedvanlig
honnör, hvarvid svenska flaggan hissades på tornet. »Det var
hög tid för kommendanten», skrifver Gyldenstolpe samma dag
i sin journal, »att åtminstone på ett hederligt sätt få lämna
fästningen: och ej därtill vara tvungen af en upprorisk garnison,
hvilket var så nära att hända, att han måste instänga i kase-
matterna den delen af densamma, som ej för dagens tjänstgöring
behöfdes. Artillerikåren var den enda, som lät märka något
missnöje att lämna sin fästning.!
1 »Som man befarade, att garnisonen möjligen skulle motsätta sig detsam-
ma» (öfverlämnandet), skrifver däremot Mankell, sid. 123, »insläpptes svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
