Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan de utmarscherande trupperna hälsats af svenska bloc-
kadkåren med sedvanlig honnör, fingo de atlämna sina vapen
på rådhuset. Suremain tyckte, att de sågo mycket utmattade
ut efter den långa vistelsen i kasematterna, och fruktade för
att de skulle blifva farliga för den allmänna säkerheten, om de
lämnades på egen hand, då de icke hade något att lefva af. På
det att de icke skulle blifva »malfaiteurs», befallde han därför
kommissariatet att förse dem med 8 dagars proviant ur de
svenska magasinen. Han hade nu själf hunnit inspektera både
staden och fästningen. Den förstnämnda hade icke lidit på
långt när så mycket, som man påstått. Då det allmänna talet
emellertid fortfarande gick, att stadens invånare »udstaaet saa
meget Ondt», hade han velat skona dem och därför befallt,
att de skulle befrias från inkvartering, hvarjämte kommissaria-
tet fått befallning att förse dem med de födoämnen, som de kunde
behöfva. Hvad fästningen åter vidkom, hade han till sin stora
förvåning funnit, att den hvad själfva verken angick lidit högst
obetydlig skada, hvaremot alla hus och byggnader samt en stor
del af materielen voro förstörda. Själf var han alldeles förbi,
efter att under flera dygn icke fått njuta någon hvila. Han
anhöll därför att så snart som möjligt få återvända till hög-
kvarteret. Innan han lämnade sitt befäl, ville han emellertid
begagna sig af tillfället för att rekommendera till kronprinsens
nåd kansliradet Dahl och prosten Hount, hvilka han funnit
vara fullt pålitliga vänner till det svenska väldet.
Dagen därpå, den 17 aug., öfverlämnades till kronprinsen
fästningens nycklar samt officerarnes vid garnisonen förbindel-
ser att icke mera strida mot Sverige.!
trupper under nattens mörker och fingo genast besätta åtskilliga verk. På mor-
gonen den 16 återstod intet annat för garnisonen än att i stillhet(!) aftåga.»
Att något motstånd rörande kapitulationen från besättningens sida icke behöfde
befaras och att Gyldenstolpe talar sanning framgår emellertid äfven af norska
källor. Brock anser sålunda, att orsaken, hvarför han fann fästningens officerare
så liknöjda, då han framförde sitt ärende till kommendanten, var, »at strax fra
Begyndelsen havde Infanteri-Besetningen, der bestod af Landevern, viist sig
nvillig, endog i en saadan Grad, at Ohme og Officererne maatte af deres egne
Lommer skyde Penge sammen for at tilfredsstille den höiröstede Fordring om
tilkommende Lönning; tillige var Provianten ei heller stor. Artilleristerne der-
imod ved freidigt Mod og sagde, at de vilde med Kugler forsvare sig imod de
Svenske og med Haandspager imod Besetningen, naar denne ikke vilde de
samme som de vilde.» Julius Rée, Om Begivenhederne i Norge 1814, sid. 58. Om
samma sak skrifver Motzfeldt i sin dagbok den 5 oktober: »Garnisonen paa
Fredrikshald skal flere Gange have villet capitulere og Ohme havt Möie med at
faa dem til at gjöre deres Pligt.»
« ! Suremains rapporter den 15 och 16 aug. De norska officerarnes förbindel-
ser förvaras i original i K. K. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
